(Insändt.) OM ETT MEDEL ATT FÖREKOMMA FATTIGDOMEN M. M. Uti de flesta delar af riket höres klagan öfver nä ringsbekymmer och en penningnöd utan like, oci otaliga familjer emotse med fasa sin undergång, on ej en snar förändring i vår olyckliga ställning kar beredas. Orsaken till detta beklagliga förhållande har man velat finna i myntrealisationen, i privat bankerne, i jordbrukets förfall m. m.; men ehuru åtminstone privatbankerne icke kunna förnekas er ganska stor del i värt financiela betryck, så lärer vä den rätta roten härtill, temligen obestridligt, icke vara någon annan, än detta olycksaliga, sedan längt inom alla stånd öfverhandtagande öfverflödsoch Yp pighets-begär, som alltid förr eller sednare rättvisli gen måste alstra trångmål och brist, — och utan at uppryeka denna rot, skall ingen lagstiftning, inge ätgärder ifrån statens sida förmå bereda landet lyc kan af ett egentligt och varaktigt välstånd. I stället för den fordna, Sverlge så fördelaktig utmärkande, flärdfribeten och tarfligheten, hafva ni mera fåfängan och öfverdådet inkräktat nationen För tillfredsställandet af inbillade behof uppoftra man med barnslig tanklöshet allt — lugn, heder, exi stence, och äfven han, som sjelf nägon gång inse följden af sin lätltsinnighet, heldre än att i tid tag silt förnuft till fånga och afskudda sig lumpna för domars välde, fortsätter, under tilltagande bekymmer sin väg och hejdar sig först för sent — vid brantei af sin undergång. I denna nedslående teckning hvars allmänna sanning ingen, som lIefver med nä gon uppmärksamhet, skall kunna jäfva, skola me blygsel och förebråelse både landsbygdens och i syn nerhet städernas innevånare finna sig träffade. Inom ingen samhällsklass torde det väl i ekono miskt afseende i sjelfva verket stå sämre till, än i bland städernas handlande borgerskap (dagliga upp täckter säga oss något härom), och denna klass ä också den, der man icke gerna beqvämar sig till nä gonting så lumpet, som sparsamhet och hushållning väl är det en sanning, att affärsmannen, och denn företrädesvis, har skäl att knota öfver ett oklokt fi nanssystem och missgynnande konjunkturer; men ickt rår allt detta för, att han till möblemang, garderol 0. S. Vv. använder tWiofalidigt mera, än han behöfver eller att han på kalaser aoch idel öfverflödssaker för. slösar summor, som skulle kunna vara mer än tiil. räckliga till hela familjers anständiga subsistence Alt så storma på sin kassa kan icke gerna bära sig helst i en ofördelaktig affärstid, — enhvar första det, som något förstår; — men den uppbiäste patro. nens sjelfinbiliade betydenhet förbjuder honom ati draga in på staten ). Oaktadt skulderna och be) En viss representant af Borgarståndet, som vid sista riksmötet lefde upp omkring 40,000 riksdaler al så kallade egna medel, afsade sig, sedan ace der tusende riksdalerna börjat blifva honom svära aw anskaffa, det honom äfven i är erbjudna riksdagsfullmäktigskapet, derföre att han ansåg sin person icke värdigt, att i hufvudstaden lefva på en mindre splendid fot, än han förr visat sig. IR? sair sta Sen vo THitn a vn 1 TR ARR I oo mr Kr FR KRt fö KRA