Aftonbladet – 30 april 1845, sida 1

jemte fördunklandet af alla klara begrepp hafva de också börjat behänga fönstren med lappar, som vi tyska apor dumt nog genast efterapat, och likväl finns ingenting skönare än ett ljust rum. Genom denna förmörkelse i rummen kommer det att så många äro behäftade med ögonsjukdomar. I Erlangen bygges ett stort, skönt dårhus som spegel för universitetet. Följande loftal öfver kaffe är originelt, och tyckes vara quintessencen af herr von Hallbergs lefnadsvishet: Den resandes kostligaste dryck är kaffe, och derföre kan man numera ej få det på någon gästgifvargård. Vinet berusar, drickat gör en dum, cidern sömnig, bränvinet förbränner; men kaffe är de saliga Arabernas gudadryck i deras Wealhalla, der de evigt kyssa sina Houris. Gifs det något skönare på jorden, än att, utsträckt på en ottoman, dricka kaffe med en skön flicka? Själen clektriseras, muntras, upplifvas och ingjutes dessa himmelska känslor, som muselmannen kallar sin himmel. Huru få menniskor förstå att lefva! de kunna ej en gång koka kafre; de plåga sig i sina öde hus med att räkna penningar; podager, gikt, la grippe och inbillning fläkta på den genom Jedsnaden döende lifslampan, tills den slocknar fullkomligt, och det tar en ända med deras marmottoch automatlif. .J som ännu lefven, öfvergifven ert jemmerliga lefnadssätt, dricken kalfe,svärmen omkring i den sköna verlden, ä!sken vackra fliekor, tilibedjen allmaktens mästerverk, kasten hypokondrien och apotheksburkarne på gatan, jagen advokater och läkare ät fanders, berusen eder med kaffe, och j skolen kunna sofya, bli friska, fröjda er åt lifvet, och snart finna er lika raska och lätta som jag är. Men dö mästen j likväl. Hvad mig angår, så väntar jag döden som ett bref med posten, och plågar mig ej med lifycts erbärmliga bräckligheter, hvilket endast tillhör dumheten. Man måste ta emot döden utan att förut ha tänkt på honom. I Eremiten är särdeles intagen för herr Nicolaus