Aftonbladet – 30 april 1845, sida 1

— vilken han är serdeles intagen, och i hvilken han vördar idealet af en ädel menniska och stor herrskare, som har få sina likar i historien. Honom önskar han lycka, seger och välsignelse; vidare önskar han, vatt Ryssarne alltid mätte förblifva Tysklands vänner, så som de varit under sista kriget, hvarför Tyskland evigt bör vara tacksamt. Man ser redan här, hvilken sjelfständig ståndpunkt herr vy. Hallberg intagit, och hur han i detta fall framstår som en verklig eremit. — Att vi äro Ryssarne tack skyldige, har ju också herr Michailowski-Danielewski förklarat och ej låtit missleda sig af de motsägelser, som han sä rikligen erfarit. Det torde vara en tröst för denne officer, alt åtminstone finna-en Tysk instämma i sin mening. i Boken börjar med dessa ord: Der guld är allt, blir menniskan snarare en fransk marskalk, än cen Capuciner. Derefter går resan till Wärtemberg; Schillers monument förklaras för ett paskill på hans skrifter. Sedan följer ett besök i Erbach i Odenwalde, der han hör invånarne beklaga sig öfver förlusten af förflutna tider, då de som barn blefvo regerade af grefvarne. — De 800 flickorna, som obesedt ville gifta sig med mig, visste ej! hvad kärlek var, men jag trodde i min ungdom, att kärleken själens harptoner, endast lät försinnliga sig med näktergalens nattliga sång. — O, upplysning, hvartill har du bringat de ädlaste känslor: Penningar, penningar, intet annat än penningar; och det oaktadt är kärleken jordens. himmel och difvets Maj, som till. fläktar de salige rosenångor.. — Man måste tillstå alt åttatiofemåringen ännu har eld och fantasi. I Stuttgards rosengård mötte jag en engelsmar och en himmelskt skön flicka. Ar menniskan et sällskapande, talande djur, så äro engelsmännen min dre menniskor än vi andra Dylika logiska prof af. lägger eremiten ofta. Fönstergardiner äro honom cn styggelse; äfven der synden hafva fransmännen på sina samyveten, ty