Aftonbladet – 29 april 1845, sida 2

Jag återställde förestånderskan systren Margaretas berättelse. Hon sade mig, att ingen af hennes medsystrar var så undergifven, så tålig och nöjd i sin kallelse. Men, tillade hon, hennes ansträngning öfverstiger hennes krafter. Hon vill döfva den smärta, som tärer hennes innersta, — hvarje minut tänker hon derpå, — men utan att omala den. Återkommen till Paris erhöll jag sex månader derefter denna skrifvelse: Min herre, ni tog så mycken andel i vår älskade syster Margaretas öde, att jag tror mig böra underrätta er, att hon slutat sitt jordiska lidande; Gud har kallat henn2 till sig. Den olycklige unge mannen, som var inspärrad på hospitalet, blef allt mer och mer hemsökt af vansinnigt raseri. För fjorton dagar :edan inställde sig en bjernfeber. Man måste under ätta Margareta derom. Hon bad mig då om befrielse från tjenstgöring, kände sig icke nog stark, alt kunna fortsätta den tills vidare. Hon begaf sig i stället till kapellet och knäböjde der, bedjande dag och natt. Den, unge mannen dog under loppet af följande dagen. Hans lik bars till kyrkan, och då vi alla kommo för att bestänka honom med vigvatten, ville Margareta intaga sitt ställe ibland oss; n:en, då hon gick förbi likkistan, föll hon i vanmakt. Eft:r två dagar dog hon, såsom ett förklaradt helgon i mina armar. — Louis Blanc, socialist och författare af de tio årens historia efter Julirevolutionen, har sålt två arbeten till en boktrycktre för en half million francs, hvaraf det första är en historia om franska revolutionen,