Aftonbladet – 29 april 1845, sida 1

SYSTER MARGARETHA. BERÄTTELSE AF J. N. VOGL. (Slut från Lördagsbl.) Följande dagen tillställdes mig ett bref. Utanskriften till mig var af honom. Jag öppnade det och läste: Det beslut ni fattat, det lika grymma, som oväntade beslutet att aflägsna er, störtar mig :i en förtviflan, som säkert kostar mitt lif. Jag samlar nu all min öfverläggning, all min styrka, för att för er afslöja ett hjerta, som bordt blifv3 slutet för hvarje lefvande varelse, ja äfven för er. Jag vill endast upptäcka hvad jag miste. Margaretha! heliga namn, för allt har jag ex att tacka, och likväl vågar jag et erinra er derom. De välgerningar ni visat mig, den omsorg ni egnat mig, voro kanhända förenade med skräck och afsky. Jag bör ur mitt minne förjaga de! ögonblick, då jag första gången såg er; tiden,som jag med er framlefvat. Det, hvad jag var, böl aldrig af oss beröras. Glöm alltså, i hvad för hållande jag lärt känna er och hvarföre jag äl skar er, mer än någon annan dödlig förmår älska Ni har ofta sagt, att jag endast varit olycklig det var ändock tröst, och hvarföre vill man nt aflägsna den, hvars tårar ni borttorkat, som n räddat från förtviflan? Jag känner, att jag ej kar lefva utan er; utan er finnes ingen lycka, intel lugn — jag borde tillägga, intet förnuft, — men ett sådant ord, uttaladt af mig, har en förskräcklig betydelse. Nej, Margaretha, jag är förståndig och skall alltid blifva det. Jag har kraft, at bära lifvets alla skiften. Endast ett uthärdar jag ej och bör man ej våga: jag besvär er, gör mig