Aftonbladet – 28 april 1845, sida 1

AA ON EP, 0 OS RAA SS NN seende och bifall, som nuvarande Konungens af trycket utgifna arbete om straff och straffanstalter hade väckt i hela Europa, och fästade uppmärksamheten på hvad intryck det derföre skulle väcka äfven utom landet, om det nu blefve bekant, att Rikets Ständer, på denna första riksdag sedan Konung Oscar uppstigit på thronen, skulle visa sig hafva motarbetat och förkastat tllämpningen af grundsatser, hvilka vunnit en så allmän sympathi. MHäruti låg, efter grefvens tanka, en verkligen djupt politisk sida af denna fråga. Detta yttrande tog, som man väl kan tänka, alla herr von MHartmansdorffs retoriska hbjelpemedel i anspråk. Ibland sådana, hvilka aldrig felas honom att hafva till hands när det behöfves, är en viss graflik ihålighet i tonen och darrning på rösten, som gör att det låter som om gråten sutte i halsen. Detta begagnade han också nu med mycken framgång för att replikera grefve Anckarsvärd. Han uppsteg nemligen och förklarade med denna sorgligt rörda stämma, under stora gester och i det han emellanåt drack litet vatten för att svalka sig från sin smärta, att han icke hade väntat att grefve Anckarsvärd skulle hafva begagnat årsdagen af den gamle älskade Konungens begralningsdag för att svärta hans ninne, och yttrade på det mest bevekliga sätt sin önskan och sitt hopp, att Ridderskapet och Adeln icke måtte pä denna sorgedag begrafva Sveriges gamla lag under mullen. Denna period var af stor tragisk effekt. Lyckligtvis återfann talaren dock genast bärefter hela sin fattning och började genomgå åtskilliga argumenter i sjelfva saken, men dessa voro i sanning så klena, att det till och med förundrade några af hans vanliga anhängare. Så sökte han nemligen stöd för sin åsigt uti jemförelsen med åtskilliga diseiplinärstraff i skolorna och i sjötjensten, för att bevisa kroppsstraffets företräde :ramför fängelsestraffen, hvilket på något sätt icke lårer kunna ställas på samma linie, då i det ena fallet är fråga om ett tvångsmedel att bringa till hastig lydnad, mera än om straff. Imedtertid hade han under dagens öfverläggning utan tvifvel funnit, att det icke bar sis med att vidare yrka på Presteståndets beslut, och derföre förändrade han detta yrkande till en blott begäran om återremiss. Detta vari det hela från hans ståndpunkt en ganska klok taktik; ty om blott återremiss kan erhållas, så är det nära nog tydligt, alt frågan icke kan hinna afgöras vid denna riksdag, utan en ny förlängning utöfver den fastställda tiden. För öfrigt yttrade sig på eftermiddagen. på den sidan som Hr von Hartmansdorff, ingen iner än assessorn grefve Mörner, som genomgick och ytterligare upprepade samt amplifierade hvad han förut yttrat i sin reservation, samt till en del Hr Lagerhjelm, som väl fann principen god, men ville att man först på två år skulle anställa försök med tillämpningen på en kategori af förbrytare. Deremot yttrade sig för betänkandet Hr W. F. Dalman, som önskade att Hr von Hartmansdorff eller någon annan af motståndarne åtminstone ville ingå i sak, och punktvis söka redogöra för bristerna eller vådorna i förslaget, och erinrade, hvad de åberopade kostnaderna beträffar, att man annars icke vore så noga inom detta hus alt bevilja anslag, men nu, då det rörde de lägre klasserna och det moraliska tillståndet i samhället, nekade man medel; friherrarne Cederström, Jacob och Anders, den sednare i ett längre skriftligt anförande; Hr von Troil, Emil, som i ett utförligt och efter vanligheten väl hållet föredrag utvecklade ämnet ifrån hushållningens, mensklighetens och allmänna säkerhetens synpunkter. Den första delen häraf var isynnerhet talangfull, deri talaren väl medgaf att kostnaden för fängelsebyggnader vore betydlig, men deremot blefve den, som förorsakas af det nu årligen tilltagande fångantalet, oberäknelig. — Hr statsrådet Silfverstolpe upptog äfven några af motsidans anmärkningar och erinrade, att det vore ärligare att yrka rent afslag, än ett så beskaffadt beslut som Presteståndets; samt friherre Hugo Hamilton, till hvars tal åtskillige ledamöter hördes yttra sitt bifall. Husets ledamöter voro under hela detta plenum mera talrikt församlade, än på en längre tid tillförene, och att döma af diskussionens beskaffenhet, skulle man ej ett ögonblick haft anledning att betvifla bifall till betänkandet; men enligt hvad det vid många föregående tillfällen visat sig, gifver detta på Riddarhuset ingen säker måttstock i afseende på resultatet af voteringarne. rr TT II oa oss RP FF AA TA Ga Faa