Aftonbladet – 26 april 1845, sida 2

KESO fre RNE EE gr . Hvad fäster henne vid den olycklige? frågade jag. — Det är en sorglig historia, min herre, svarade läkaren. Då den barmhertiga systern hörde att talet var om henne, aflägsnade hon sig hastigt. Djup ångest stod målad på hennes ansigte. Härpå tilltalade mig förestånderskan sålunda; Om ni, min herre, vill lära känna den olycka, som fört syster Margaretha hit och bestämt hennes kallelse, så kan ni få läsa den af henne sjelf derom författade berättelse. Då hon inträdde hos oss, eller snarare kastade sig i himlens armar, hade det arma barnet icke styrka att meddela mig sin historia. Hon hade ganska utförligt nedskrifvit den och öfyerlerunade till mig manuskriptet. j Jag påskyndade nu besöket. Min inbillningskraft var fängslad af hvad jag sett och hört Syster Margarethas sköna, lidande ansigte sväl. vade för mina ögon, och jag fann icke mer någo! intresse, något medlidande, för det elände man visade mig. Mekaniskt slutade jag min inspektionsförrättning, och då jag bortgick, lemnade förestånderskan mig en pappersrulle. Jag skyndade till mitt logis och läste följande: Jag är enda dottern af en känd läkare ifrår x—x, som allmänt högaktades för sin redlighe och sina kunskaper. Han sysselsatte sig särdele: med botande af sinnessjukdomar. Efter min mor död anlade han en egen dårhusanstalt, med lik: mycken uppoffring, som kärlek för sin vetenskap Byggnaden var stor, trädgården vidsträckt. De beklagansvärda sjuka voro ej många, och hvarje af dem kunde alltså vårdas med nogaste upp märksamhet. Jag bebodde med min far en särskild paviljong Han ville icke, att jag skulle hafva för min: ögon vansinnets fasaväckande. skådespel. Jag nal kades derföre aldrig hufvudbyggnaden, der de van sinnige höllos inneslutna och voro underkastade