RIESDAGEN. Komminister Jonas Janzons anförande i Presteståndet mot Ståndets enskilda Utskottsbelänkande rörande prestbildningen. Mig fägnar högligen att min motion om prestbildningen innehåller samma ideer, som komma att uttala sig i den nya kyrkolagen, och har jag följaktligen i denna del intet mot Utskottets betänkande att anmärka. Jag får likväl vördsamt fråga, huruvida i detta förslag äfven sjelfva grunden är erkänd och antagen, hvarpå hela min byggnad hvilar, neml. den förhöjda meritberäkningens försvinnande. Så länge bankoåren qvarstå för skollärare, kan någon högre bildning för det lägre presterskapet omöjligen föreskrifvas, emedan detta blott tjenade till att göra dess ok ännu tyngre. Man har icke ens nu tillfälle att välja bland kandidater, utan tackar Gud att någon under närvarande vilkor vill bli prest och såsom adjunkt och komminister tjena Guds församling. Men hvarföre straffas för det man valde kyrkan? Är det något ondt häri? Jag skulle tro att man bör följa sin kallelse och blifva det, hvartill man har anlag, och sedan hvarken straffas för det man valde kyrkan eller belönas med hastig befordran inom kyrkan, endast för det man valde skolan. Tvärtom skulle jag vilja påstå, att vi, Guds ords tjenare äro kyrkans äkta barn; ty hon hvilar på Tron, icke på Vetandet. Det är ju orätt att halfsyskonen tränga ut oss, unna oss knappast en systerlott, då vi gerna unna dem lika arf med oss. Nä! vi, kyrkans tjenare, begäre likhet i årsberäkning begäre vi ju intet ynnestprof, blott rättvisa. Vi be gäre att staten må medgifva och således äfven V sjelfve få trösta oss åt, att vårt kall att förklara bibeln och att efter nåd och gåfva lära menniskoi att heligt lefva och saligt dö, är lika vigtigt med deras, som förklara för gossar t. ex. Ovidii meta morphoser och lära dem multiplikationstabellen. V begäre ingen ting mer, än att vårt arbete må anse: lika maktpåliggande för menskligheten, som dessas Man invänder: det är ett förskräckligt arbete skolan. Hvad är en komministers göromål mo detta träl? Utom hvad jag vid ett annat tillfäll häremot anfört ville jag svara: hvarför tillslute man skolan så sorgfälligt för hvarje icke graduerad Träl och möda plägar man gemenligen gerna unni sin nästa. Till att besvara detta kommer man ni