Aftonbladet – 24 april 1845, sida 3

!v;; rdr Hamb. bio per läst af fartygets drägtigh enligt mätarbröf och: till detta belopp står den oc särskildt upptagen uti: de deröfver af konsulsembett utfärdade qvittenser. Men samma qvittenser innehåll nästan derjemte alltid under annat namn en ytterli gare afgift af vanligen 49: mille Reis. Denna sär skilta afgift, såsom kongl. kollegium af närlagde qvit tens tyckes närmare inHemta, får merendels olik benämningar. . Oftast kallas den för klarcring itul len: hvilken åtgärd ganska sällan af konsuln ombe sörjes, utan nästan alltid af fartygets kommisionär som då icke derför beräknar mera än sitt vanlig: 3 proc. arfvode. Så äfven t. ex. i Oporto hafva köp männen samfällt antagit en mäklare vid namn de Sillva (som de kalla vice konsul); hvilken både in och utklarerar alla nationers fartyg, och derföre upp: bär 4 mille Reis. Icke desto mindre debitera kon suler, just för samma åtgärd 49 mille Reis. Utider ofvan åberopade nådiga konsulsstadgan bifogade ex peditionstaxa finnes denna benämning: klarcring : tullen ej upptagen; på grund hvaraf vi tills vidare tillåta oss trö herrar konsuler hafva varit oberättigade att densamma oss debitera. Vi förmoda och tro detta med så mycket större skäl, som vi bestämdt veta, att dertna särskilda afgift icke någonsin ifrågakommer för Norska fartyg. Och hvad mera är: den nyssnämde expeditionstaxan, ehuru den äfven medföijer den på Norska språket till konsulerne utfärdade konsulsstadgan, fär uti intet fall tillämpas på Norska fartyg: hvilket uttryckligen står att läsa uti ,Skrifvelse fra Regjeringens Departement for Finants Handels og Toldvesenet til samtlige Consuler, af d. 8 December 4837 hvilken Skrifvelse utfärdades med anledning af de Tid efter anden till Departementet indkomne Besveringer fra Rhederna af Norske Skibe og desses Föreres. Vidare förstås af sig sjelft, att det ofvan citerade kongl. kommerskollegii cirkulär af d. 34 Maj 1839, som berättigar konsuerna i Stora Britanniens och Irlands samt någre anIra uppgifna städer, att debitera högre afgifter, såsom varande en Svensk författning, endast är gällande för Svenska fartyg. Af det anförda följer tydligt, att Svenska handelsfartyg måste till sine konsuler och vice konsuler erägga betydligt högre afgifter än Norska; och att dessa afgifter dem affordrade dels med dels utan rättighet dertill; äfvensom attdesse förhöjde, Svenska handeln och sjöfarten särskildt betungande afgifter , torde unna för hela Svenska handelsflottan uppskattas till en årlig kontribution af minst 400.009 rdr bko; men om deremot hvad ock beloppet må utgöra är en årig ren vinst för den Norska sjöfarten. Det är ingalunda vår mening att hos kongl. kolegium söka, af vederbörande konsuler och vice konuler, reslitution af oss för högt påförde afgifter; itan hafva vi vågat vördsamt fästa kongl. kollegii ynnerliga uppmärksamhet på dessa för Svenska sjöarten särdeles menliga förhållanden, hufvudsakligen afsigt att om möjligt för framtiden söka bereda lensamma någon lättnad; som nu tillen början tvifelsutan kan vinnas, om kongl. kollegium täckes förtändiga since herrar konsuler och vice konsuler att id deras debiteringar icke till siffran öfverskrida vad lagen dem medgifver. De fortfarande vår sjöart utgående högre, men dock på lag grundade afsilter äro sannolikt ett arf från äldre tiders förhälanden. Men af hvad skäl och anledning de förenade ikenas flottor skola för all framtid så olika beskatas, det förstå vi i sanning icke. Vi tro att Sverges idrag till sine konsulers, vice konsulers, samt ageners m. fl. aflöning är minst lika stort, om icke beydligt större än Norriges; och detta ehuru kändt är, ut Norriges handelsflotta både till antalet fartyg och I synnerhet till lästetal är vida öfverstigande Sverses; hvadan det för vanlig slutkonst vill synas, att vardera rikets bidrag till handels och sjöfartsfonden borde förhålla sig som storleken af dess handelsflotta. Vi anse oss icke här böra djupare intränga i detta imne, och dess särskilda, tvifvelsutan invecklade omtändigheter; men ganska klart framstår för oss beofvet, att förr eller sednare söka tillvägabringa liket och reciprocitet i alla de afgifter, hvarmed de ärskilda rikenas handelssjöfart äro betungade. Och åga vi derföre hos kongl. kollegium lika vördsamt nhålla, att kongl. kollegium täckes hos Kongl. Maj:t underdånighet anmäla, hvad vi ofvan anfört rörande en betydliga olikheten i de afgifter, som af Svenska ch Norska fartyg nu måste erläggas. Det kan då cke fela, att ju Kongl. Maj:t, som otvifvelaktigt med ka kongl. ynnest, huldhet och nåd omfattar de begge ationerna, skall täckas fästa nådigt afseende på det nderdåniga förslag, för tillvägabringandet af egalitet ti beskattningen på de särskilda rikenas sjöfart, vilket förslag kongl. kollegium, med anledning häraf, an finna ändamålsenligt, att till Kongl Maj:t i unerdånighet afgifva. Stockholm d. 26 Mars 1845. J. A. Nordvall. H. E. Ehlert. REK TITANS