Aftonbladet – 24 april 1845, sida 2

tills alldeles eller i det närmaste fattas i samlingen. Hvad som i främsta rummet frapperar, är att expositionen icke eger en enda historie-tafla att uppvisa. Äfven med genremåleriet är det temligen knapphändigt. Deremot har man att välja mellan en förfärande mängd porträtter, en oändlighet af landskaper och mariner, samt ett helt Floras rike af blomster och blad. Af exponerade genrebilder bör jag särskildt anmärka ett par af Ernst. Meyer: en gammal fiskare, som ligger och hvilar bakom sin på landbacken uppdragna båt, en italiensk offentlig skrifvare, som författar ett bref efter en ung flickas diktamen, och en annan dylik skrifvare, som uppläser svar på brefvet; för min del tycker jag nästan bäst om den .gamla fiskaren; hvad de andra båda taflorna beträffar, är det ett temligen utnött ämne, behandladt af både Per och Pål, ehuru annars Meyers komposition visst icke är utan förtjenst. Hans färg är icke fri från öfverdrift och hans pensel har något maniereradt, men det spelar ett visst satiriskt drag fram i hans uppfattning af det hela, och flera af liffigurerna ide nämnda båda italienska gatulifs skildringarna äro fulla af karakter. Han är alltså, hvad invändningar än med skäl må göras mot hans exekution, dock alltid en intressant konstnär. En ung genremålare vid namn Plum har lemnat prof af.en mer än vanlig talang, i En skole-examen; skolmästaren sjelf är en ypperlig figur, och de tre skolpojkarna, som stå till svars nedanför katedern, äro med sina ängsliga och dumma blickar makalösa; ett par af åhörarne äro likaledes med mycken humor framställda, och hela utförandet i de minsta detaljer vittnar om samvetsgranna studier och ett särdeles godt öga. Skada att; expositionen icke eger flera stycken af denna målare, så att man finge tillfälle till att skapa sig ett fullständigare och mera afgjordt begrepp om arten och halten af hans konstnärskap. Af professor Rörbye har man ett par turkiska genrebilder, af hvilka i synnerhet en, som föreställer ett schackparti utanför en turkisk kafÅ, synes mig intressant; det är några förträffligt markerade hufvuden, och i bakgrunden står dörren