Aftonbladet – 23 april 1845, sida 2

nn LEE AR nn nn nn a rengöra gamla taflor. Öfversältning från 15:de engelska upplagan; af W. W. Hos oss omtrycker man som oftast Euklides, emedan hans uppgifter och föreskrifter äro oföränderliga för alla århundraden, och boktryckare påräkna äfven vinst genom återuppläggning af vAndelig dufvoröstr, En Christen och Christinnas resa, 0. s. v., derföre att vår officiella dogmatik står ungefär på samma punkt nu, som i Luthers dagar; men med vissa andra nödoch bjelpeböcker, mycket berömda på sin tid, t. ex. Kloka gubben, Kloka gumman och dylikt, lönar sig spekulationen knappast mera. Bland Englands traditionskära folk är förhållandet annorlunda. Har en skrift der vunnit kredit hos far och farfar, så kan den uppläggas på nytt åt son och sonson, med hopp om en strykande afsättning. Vi tro nästan att den 1lö:de upplagan af den här ofvan nämnda skriften låter säkrast förklara sig g nom denna egenhet i engelska folklynnet. Man träffar deri en mängd gamla, nära urgamla recepter för det tekniska i målarekonsten, jemte artistiska reflexioner och råd, aktningsvärda genom sin ålderdom, men som lida brist på den bestämdhet man i sednare tider blifvit van att finna i praktiska föreskrifter. Titeln är dessutom mera vidtomfattande än innehållet. Af den förre skulle man kunna sluta, att boken anginge oljemålning i allmänhet; alltså äfven b-handlingen af historiska kompositioner, genremålning, 0. s. V.; men innebållet upplyser snart att frågan blott är om porträtter och landskap, och detsednare ganska knapphändigt. Också äro de sistnämnda två konstgrenarne snart sagdt de enda, hvari engelska målare frambragt någonting utmärkt, och man märker tydligen, att författaren, fastän han uti inledningen och på ett och annat ställe sedermera, uppräknar namnen på de italienska och flamandska målareskolornas utmärktheter, och talar om deras maner, har abstraherat sina uppgifter och reflexioner företrädesvis från sina landsmäns porträttoch landskapsmålningar. Finge man här verkligen inhemta hemligheten af de gamle Venetianernas eller Holländarnes färgteknik, så vore vinsten ganska stor och de gamla uppgifterna skulle då utgöra ett dyrbart art från fordom, nu först upplåtet åt vår tids konstvänner. Men föreskrifterna äro så uteslutande engelska, att man, för att rätt kunna begagna dem, måste — pil sätt öfversältaren också tillstyrker — skaffa sig målningsmaterialier omedelbart ifrån England. I öfverensstämmelse med d.nna åsigt har öfversättaren äfven bibehållit de engelska namnen oöfversalta på flera, och för andra valt en ordgrann tolkning, som gör den föga brukbar vid reqvisitioner hos svenska, franska eller tyska materialhandlare. Sålunda talas om vermillionp i stället för cinober, preussiskt blått (prussian blue) rålillet för MAR fler havlinaehl12te, -? I —— mn -— I UD ÅA — MR: JR JM J Am mm m m AA mm KU rin-askar INvarmed torde menas cendres bleues eller som man i England naturaliserar det: Saunders blue) i stället för bergblått, och linfrö-olja (linseed oil) i stället för helt enkelt linolja, hvilken alltid pressas ur linfrö. Indianskt rödt (indian red) och brun neglikefärg, (pink colour), äro två helt och hållet inhemska engelska färgstofter. Lack (lake) förekommer utan all antydning om dermed menas krapplack, wienerlack, florentinerlack, eller någon annan af de omkring ett halft dussin färgsorter, som äro kända under detta gemensamma klass-: namn; och följande, vid detta namn bifogade förklaring torde icke lemna någon ledning för utfinnandet af hvilken sort som menas: Lack heter det nemligen är ett ömt, meddelsamt mörkrödt, men utan stark korpus, hvarföre det stärkes med indianskt rödt — Beredningen af ett färgmaterial meddelas som ett slags arcanum; af hvad beskaffenhet det är, skola Vi nämna sedan. En skön orangefärg, så lyder receptet, frambringas genom att i degel bränna vackert skifferhvitt, tills det blir glödhett. Detta försök är gjordt af en renommerad målare, som meddelat upptäckten åt auktorm. — Om ,auktorn eller öfversättaren hade förfrågat sig öfver denna upptäckt på närmaste apotek, så skulle någon laborant-elef kunnat upplysa, att den i degeln frambragta produkten är — allt efter olika värmegrad och lufttillträde vid bränningen — antingen mönja eller massicot, dem man kan köpa färdiga, utan allt bränningsbesvär, i kryddboden. — I ett af de gamla recepterna till konsten att rengöra gamla taflor, har det engelska originalet sannolikt haft ordet sal tartari; men öfversättaren var måhända mera bekant med en annan apoteksvara, och kom också till ett helt annat resul!at. Om säger han, en tafla betläckes med kokad olja skall en svag upplösning al cremor tartari afdraga denna, så väl som smutsen, när man OMSOrgsSpiullt torkar af taflan med mjukt rentlinne; men saltet måste nyttjas med stor försigtighet och proberas till sin styrka. Laborant-eleven skulle vid detta recept kunnat erinra, att en upplösning af cremor tartari (vinsyradt kali) alldeles icke verkar på olja, men väl sal tartari (kolsyradt kali); han torde äfven ha frågat hvarföre man skulle betäcka en tafla med kokad olja, och huruvida meningen med receptet icke kunde vara den följande: Om en tafla befinnes öfverdragen med linoljefernissa, kan en svag upplösning af kolsyradt kali borttaga dennav etc. — Af dylik halt äro bokens kemiska uppgifter. För att lemna tillfälle till bedömande af de -mer artistiska må äfven anföras ett par föreskrifter af sistnämnde slag. Första Målningen. De färaer och teinter som CA ON p-— m—-— AV PR pu: vd AR ÅR -— (ÄV -— AA ARA AR — An TAR Am KK RA EO FAR FAR — AA -—— -— B— LV AL —-— RA FAR rr FR