Aftonbladet – 23 april 1845, sida 2

5 SJ eeFfE RT O TE. SV RR AES OSEER ff SMR bolm eller Södertelje, och dels från Mariefred åter till hemorten, äga att skriftvexla i fråga om anskaffning af ångfartyg till detta ändamål. — Som regzementernes tält skola medtagas till Ladugårdsgädet eller Södertelje, komma beväringsmötena att hållas innan uppbrottet sker från hemorten. (Kr. Vet. Ak. Tidskr.) — Om Fredag äro hufvudstadens husegar2 sam-mankallade på rådhuset till vidare öfverläggning i frågan om nattbevakningen; äfvensom angående de provisoriska åtgärder, som kunna erfordras intill dess elt nytt förslag varder definitift antaget. Som bekant är har för någon tid sedan en liten brochyr i detta ämne utkommit, med anmärkningar vid kommitterades förslag. Vi skole i morgondagens Aftonblad lemna läsaren en öfversigt af dess innehåll jemte några deraf föranledda erinringar, då ämnet inärvarande ögonblick för hvarje hufvudstadens invånare är af intresse. — Ibland fenomenerna inom dagens tidningspolemik märker man, att tidningen Den Konstitutionelle, som under den sednare hälften af riksdagen varit ett kotteriblad för en viss koalition inom Bondeståndet, och genom idkeligt upprepande af en massa af lögner emot vissa ledamöter inom detta stånd sökt väcka oenighet emellan dem och de öfriga, på den sednare tiden uppenbarat sin karakter i detta hänseende så komplett, att den numera nästan endast existerar för att arbeta på splittring emellan Bondeståndet och Borgareståndet, åt hvilket allt de Saduceer skratta i skägget. Allt detta framträder med en så cynisk pöbelaklighet, att motstycken dertull icke torde kunna uppletas under den Svenska pressens föregående historia; men tillika med en viss beräkning, som tyckes utvisa, alt den ordinarie redaktören icke är ensam om spelet, utan har någon konsterfarnare hand. Såsom bevis på det låga i tonen, likasom det lömska i syftningen, har läsaren redan af några i Aftonbladet citerade uttryck sett, att Den Konstitutionelle har en särdeles förkärlek för att fysiskt behandla sina antagonister, såsom då han lofvade att lugga och basa riksdagsmannen Sahlström, eller någonting dylikt. Uti det sednaste numret, för i går, förekommer åter ett ganska hyggligt uttryck af samma art. Talmannen i Bundeståndet hade nemligen hemställt, om ståndet ville hålla en preliminär öfverläggning utom protokollet, för alt sedermera möjligen förkorta den egentliga diskussionen. Detta blef likväl ingenting af,ianledning af Strindlunds anmärkningar. På grund häraf yttrar nu Den Konstitutionelle, förmodligen med till-lämpning på talmannen, följande: Det enda roliga hela händelsen efterlemnar, är den erfarenheten, att: skicka tölpen till Rom, så blir han tölp ändå: smäll statsekonomerna gång efter annan — de fordra ändå mera stryk., Hvad läsare i allmänhet skola tänka om ett sådant språk emot talmannen och riksdagsmän i ett riksstånd, är troligen, att om någon här tyckes tigga stryk, så är det framför allt den så kallade bodpojken, sisom Winterbladet kallat honom. — Postoch Inrikes-tidningen hade i går afton ett extrablad om H. M. Konungens återkomst och den tillförordnade regeringens upplösning. I beskrifningen på Hans Maj:ts mottagande af de talrika folkskaror, som, belupno.stie, åsdbBiand annat följande strof: De., omisskänneligaste glädje visade sig på allas ansigten, och uttryckte mer än de vältaligaste ord hur högt den urgamla kärleken till KONUNGEN och Konungahuset ännu, liksom fordom, slår inom Svenska bröst. Man måste ovillkorligen beundra den fina takten hes det oflic:ella bladet, att åt abstraktionen: Konungadömet tillegna de sympathier hos hufvudstadens befolkning, till hvilka gårdagen var vittne. Svensken, menar Postoch Inrikes-tidningen, är lyckligtvis af naturen så beskaffad, att han alltid pligtskyldigast älskar den, som makten hafver, d. v. s. Konungen. Om händelsen skulle så foga, att landet olyckligtvis finge en Konung, som sökte förtrycka friheten, leddes af egoistiska beräkningar och mera handlade ett koteris interesse än i Svenska folkets — — gör ingenting till saken! — kärleken till Konungen och Konungahuset skulle ändock vara deusamma, efter Postoch Inrikes-lidningens theori, ty den är urgammal inom de Svenska brösten. Vi för vår del tro alldeles icke På någon sådan der urgammal kärlek, oberoende af det föremåls beskaffenhet, åt hvilken den skulle eg.as. Vi tro på samma lag i afseende på kärlek för en Konung, som för andra menniskor. Redlighet, ära, menniskokärlek och rena afsigter för det allmänna draga otvifvelaktigt Svenska folkets hjertan till en Konung, som utmärker sig för dessa egenskaper; men den som ej äger dessa, vinner aldrig detta lolks kärlek. Vi tro ej att gårdagens glädjebetygelser gällde ett abstrakt Konungadöme, utan personen Konung Oscar. — — Af en bland de sednast anlända Götheborgstidningarne se vi, att beslutet nu på allvar är fattadt att införa gaslysning för staden. Götheborgs sambälle har här, såsom vid många tillfällen, gifvit ett vackert exempel åt Stockholmsboerne på den allmänna anda, som fordras för att införa allmänt nyttiga förbättringar, och det vore önskligt, att man finge se en lika enighet rådande här, då frågan om en förbättrad lyshållning för hufvudstaden förekommer. För Stockholm med dess vidarial het torde det väl hlifua