Aftonbladet – 22 april 1845, sida 2

ELLEN, MUTE VI Uv EVE UDDA TETRIS FeRet K. Brefvet d. 25 Jan. 1844 meddelade bestän melser fortfarande komma att tjena till efterrä telse. (D. A.) — — EN FRÅGA FÖR — MORGONDAGEN. Denna vecka och den påföljande äro af e utomordentlig vigt och betydelse i afseende Fr det praktiska af våra riksdagsangelägenheter. Fri gan om en ny lag för enskilda banker är ännu två stånd oafgjord, och omedelbart derefter före kommer Lagutskottets förslag om den nya straf lagen. Båda dessa ämnen äro af så stora följde den ena för penningrörelsen i landet, den andr genom sitt förhållande till hela det moraliska til ståndet, att knappt några allvarsammare föremi kunna gifvas för representantens begrundande. I afseende på Aftonbladets tanka om priva bankerna hänvisa vi hufvudsakligen till den ir sända artikel, som för ett par dagar sedan mec delades, och hvilken enligt vår tanka på ett kla och öfvertygande sä!t utreder en del af dess bankers egentliga väsende. Sedan dess har Red. emottagit nedanståend artikel, hvilken hufvudsakligen uppehåller sig vi den företrädesrätt, som man, äfven efter Preste ståndets beslut gifvit privatbankerne att mot procents ränta få draga på riksbanken för he sin fond både till valuta och inteckningssäkerhe Vi bekänne, att Red. för sin del icke ens anse möjligt att komma längre än hvad. Prestestånde i detta hänseende beslutat, och knapp: så lång! men sjelfva satserna uti den ifrågavarande art keln äro onekligen så följdriktiga, att de, till e ledning för redande af begreppet i allmänhet, s) nas vara värde det största afseende. Artikel lyder sålunda: Ins. förmodar, att frågan om privatbanklage förekommer i morgondagens plenum hos de tv stånd, Ridd. och Adeln samt Bondeståndet, hvi ka ännu icke detta ärende till slutlig pröfning fö rehbalt. Det blir en vigtig fråga att afgöra, oc derom gäller Havamals ord, alt långa år få gäl da livad stunden brutit, i händelse de fattand besluten bestämmas af enskilda intrissen, icke : oegennytlig fosterlandskänsla och fullständig sak kännedom. Hvad man dervid aldra först måst göra sig reda för är sjelfva bankbegreppet, emd dan man eljest rörande vilkoren för en sådan in rältnings gagnelighet nästan dömer såsom de blinde om färgen. Och då med bank förstås e anstalt till emottagande af andras penningar i för var — depositbank — eller till vexlande af oli ka slags penningar — vexelbank — eller till ut lånande af penningar — lånebank — ; så är del ehvad banken eger ettdera af dessa ändamål elle alla, tydligen med penningar, den måste röra sig antingen dessa penningar äro bankegarnes cgn eller andras, i hvilket sistnämnda fall äfven upp låning kan ingå i bankens verksamhet. Men pen nöängar äro, utan afseende å intressets beskaffen het, det i landet lagligen bestämda bytesmedlet hvaraf alltså följer, att banker i ett land måst röra sig med landets mynt. I d n mån en så dan inrättning lättar för allmänheten utvägen att f sina penningar vexlade, att få dem säkert förvarade eller utlånta, samt att få låna penningar mot bil iga vilkor, uppfyller den sin bestämmelse oc motsvarar sitt ändamål med hänseende till all nänheten. För egarne af banken är deremot dett. llmänhetens betjenande endast medel: deras än lamål är vinst, och då denna blir större i mot