Brest nn nd in om cession och frun om boskillnad — förs eningen är åter upplöst. För alt visa ännu en variation. Här ser ni åter en behållen man. Tan är en äldre herre, som i siva goda 40 år varit förnuftig; kärleken har ej fålt makt med honom, och kanske han för evigt blifvil ungkarl, om han ej raft vänner. Vännerna tyckte alt vännen X. gerna hade råd ut representera något mera; han bjöd sällan, ran borde hålla lus — så tyckte vännerna. Och nu började den ene efter den andre att tala om äktenskapets behag, och vännen Y., som just ej hade godt om kontanter, hade deremot godt om döttrar, kunde ej nog prisa detta eden för vännen X., som småningom vaknade ur sin apati och af den besynnerligaste tillfällighet i verlden friade till vännen Y:s tredje dotter, en liten äck blondin. Här är hon, en liten rät hygglig flicka, som ir lydig mot sina föräldrar och gifter sig med farbror X. VFarbror X. är så beskedlig, farbror X. gaf henne en dyrbar silkesshawl till Julklapp, så fin all han kunde dragas genom förlofningsvingen — det är gradjrofvet på en fästrhan, mina herrar! De gifta sig. Delta är åter en förening som luktar sig i luften liksom pottaska. Farbror N. smälter al förtjusning öfver sin unga hustru, han : blir en sprätt, låter herr Engström göra sig en ny tur, är med på baler och supter och gläds at all man observerar hans lilla hustru. Hon åter simmar i ett haf af förströelser och nöjen, hvar dag hafver sin omsorg. Andtligen dör mannen