Mt vänner med sarkasmer öfver den rika mamselln men efter naturlagarne förändras frändskaperna och nu har samma löjtnant funnit, att den gult mamselln har en förträfflig karakter, elt intagan de hjerta. Den goda löjtnanten har sjelf upp: gräft dessa dyrbarheter ur det underbara Pom: peji han har för sig. Han har nemligen upptäckt en herrlig mosaik på hjertats grund inom den ädla flickans åldriga yltre. Tmedlertid är flickan, så mager och gul hon än är, icke utan känslor; det är en volkan i bottnen i hennes säl. De begge älskande förena sig — föreningen blir neutral; men har, som herrskapet framdeles får se, det felet alt vittra i luften. — Här ser ni en sådan stuff, som börjat vittra Herrn är länge ute om qvällarne: herdestunderna äro förbi; hans vänskap för kamraterna ii lika varm, och deras för honom varmare än fordom — han har penningar och spelar vårdslös! — det är en älskvärd personlighet. — Frun är förargad på pigorna och smyger som ett ond samvete efter husmamselln — hvarjemte henne: fordna plågor återkommit fördubblade: henne: helsa lider, och kunde gult bli gulare, så ble den unga frun det äfven. Man känner igen denna första grad derpå, att begge makarne ännu ej finna för godt att beklaga Sig. Se här andra graden. Merrn ger sina ungkarlsvänner förtroende af sin hustrus fel, och frur har i en hast fått en hel hop väninnor, som hjelpa henne med att finna benne ömklig och honon gemen. I detta stadium börja remnor att vis: sig i föreningen. Här synes vidare tredje graden. Jlerrn lägge