Aftonbladet – 19 april 1845, sida 2

— de begge kotterierna, efter slutad vattendrickning möttes, — i gemensam obenägenhet för det neutrala partiet. De båda cheferna för de begge fiendtliga kotterierna, friherrinnan Gyllentamp och hofmarskalkinnan Silfversåll, hade, vid en konselj på neutral botten, i badhuset öfverenskommit att fru F., såsom f. d. piga, icke skulle vinna inträde och enrollering i någonderas leder — hon hade varit helgdagsklädd i shawlett — ingenting kunde försona en sådan förbrytelse. Slöte hon sig vid sådant förbållande till de neutrala, ratificerade de begge imperatriserna en traktat, enligt bvars tills vidare hemlighållna klausuler fru F. skulle, som orden lydde, varda förödmjukad. Stackars fru F.! hon hade, som det ville synas, icke någon annan utväg, än att stå isolerad. Men man står i allmänhet icke isolerad med en half millions förmögenhet. Det förefaller vid närmare skärskådande, som om de begge krigförande damerna endast velat ömsesidigt spela hvarandra ett politiskt spratt; ty knappt hade fru F. ankommit till brunnen, förr än fru Silfversåll, för att icke bli bemärkt, gårdsvägen gjorde henne sitt besök och med öppna armar erbjöd henne en aktad plats inom sitt kotteri. Hofmarskalkinnan hade icke väl hunnit tala ut, då friherrinnan Gyllentamp instörtade, serdeles uppglödgad, med hängande lockar och parasollen i handen. Hon hade under en promenad i parken fått veta fru F:s inträffande vid brunnen, och genast fattat beslutet att anvärfva henne för sitt kotteri. Ilon insåg nu, att hon var förekommen, och hennes nigning för fru Silfversåll var en af de besynnerligaste krumbugter, som historien har att omtala. Fruntimmerna veta att grimasera i sina nigningar. Vi vilja icke söka att för våra läsares räkning återge endast hälften af de pikar, som fruarne Silfversåll och Gyllentamp, under: en halftimmas samtal hos fru F., vexlade med hvarandra. Man talar om svärdsskiften, som förtjena namn i häf