Aftonbladet – 17 april 1845, sida 3

snart tar det ifrån dig, om du icke aktar dig. Hundkäx frodas på ditt område. Men grip med kraft 1, som kung Ernst den kraftfulle! Försynen har ju gifvit dig en piska. Ah! det är synd om de stackars kräken,) invände hundtämjaren; bara ungdomsglädje. Man skall icke vara någon tyrann heller. Jag för min del tycker mera om svansar, som hvifta, än som slöka. Och med värdighet, nästan af en pere noble, utdelade hundvännen åtskilliga smekningar bland sina fyrbenta gunstlingar, hvilka lättjefulit sträckte sig omkring honom. Koncessioner, oupphörligt koncessioner, yttrade Ferdinand, och ruskade på hufvudet, det är just på det viset, man släpper hundarne till väldet. Hvad man må skrika om prygelstraffet, så är det dock ingen annan än käppen, som stödtar den kolossalaste af europeiska statsbyggnader. Lär dig af Ryssarne att styra dina kreatur. Jag ger det sarmatiska packet hin! utropade hästvännen; då är den polska rasen ojemförligt bättre, både smidigare och uthålligare. — Du skulle se min gråa Janachare! Nä har du då ändtligen blifvit färdig! Må tro — du kan slå granna knutar på din halsduk, men, ser du, att väl svansa en häst, det ligger du ifrån. Nå, nå! hvar och en bar studerat åt sitt håll här i verlden. Du kan vrida till halsduken, jag till svansen! Och de begge vännerna svanserade af till värdshuset vid Medevi. . Ferdinand, såsom icke egentligen brunnsgäst, hade ingen lämplig undskyllan för sin olust vid förmiddags-pokuleringar. F., för sin del, hade alltid åt glaset haft sin lust och gamman. Då när enskildt rum genast af F. be