Aftonbladet – 16 april 1845, sida 3

elutomordentlig skicklighet. Få uppfinningar torIde till den grad, som: denma, förmå fängsla läsaren, äfven om han är af en fiegmatisk sinnesart. När härtill kommer Sues stora talang, att ända in i de smärsta detaljer. på fint, natursant, friskt och färgrikt sätt individualisera både händelser, situationer och personer; så begriper man orsai ken till den snart sagdt emthusiastiska begärlighet, hvarmed hans komposition öfverallt emottagits, Toch hvilken förskaffat tidningen Le Constitutionell, hvarest den finnes ursprungligen införd, en tillökning ifrån 4,600 till 24,000 abonnenter se.J dan Juden der begynte. Den första bekantskapen vi göra af mörkt, näIstan kolsvart, slag, är en kringresande djurtämTjare, som tillika spelar rollen af profet, belgon och jundergörare. Denne taskspelare, Ignatius Morok, tillhör i hemlighet jesuiter-orden. Han befinner Isig med sina lejon, tigrar och pantherdjur i MöcIkern, nära Leipzig, samma dag, som Dagobert dit anländer med sina älskvärda pupiller. Morok har genom bref från Paris blifvit underrättad om deras resa och fått sin ordens befallning, att hindra den på hvilket sätt som helst, blott skenet bibehålles, att ingenting förnärmande eller lagstridigt blifvit begånget,. Man upptäcker häruti den jesuitiska grundregeln. Morok följer den punkti.igt. Dagobert, som ingen aning har om de hemliga fiender, hvilka lura på hans stackars flickor, kan icke undgå att slutligen falla i de snaror, Morok utsätter för honom, ehuru han länge med-en beundransvärd fintlighet och en veterans kallbiodighet kämpar -emot de tusenfaldiga försåten. Den förträffliga häst, Jovial, som på sin rygg burit tvillingsystrarna ända från Sibirien, och för hvilken läsaren redan fått elt innerligt intresse genom skildringen af hans trohet, ihärdighet och derjemte roliga förhållande till hunden Rabat-joie, blir genom den nedrigaste intrig rof för ett af Moroks vilddjur. Läsaren har svårt att hålla sig från rörelse vid denna målning, oaktadt den blott angår en häst. Dagobert, beröfvad Jovials biträde för sin återstående resa, blir utom sig af vrede och sorg. Likväl har han all fattning af nöden, för att reda sig från en anklagelse, som Morok inför Möckerns borgmästare gör honom, att hafva ofredat och skadat djurtämjarens menageri. Efter en lång och ganska underhållande strid, blir Dagobert, jemte de begge flickorna, insalt i fängelse. Så har planen alt hindra deras resa, åtminstone för en tid, lyckats. Scenen flyttas omedelbart härifrån till — — Indien. Läsaren befinner sig på Java. Så besynnerligt detta förekommer, hänger det dock ganska riktigt tillsammans med det föregående; ty vi göra i detta aflägsna land bekantskap med de begge flickornas, Rosas och Biendas, far, den napoleonske generalen, hvilken ingått i en hinduisk furstes tjenst och här gör under af tapperhet. Tillika lära vi känna en indisk prins, Dschalma, hvilken på mödernet tillhör vår mysteriösa, af jesuiterne 1 alla verldsdelar förföljda, slägt. Dsehalma skall äfven infinna sig i Paris den 43 Februari. En rik holländsk köpman i Batavia, herr Josua van Dael, jesuitisk ordensbroder, liksom Morok, söker lägga hinder i vägen för prins Dschalmas resa till Europa. Han lyckas i början. Under hela denna skildring får Sue tillfälle att gifva sina läsare de pikantaste teckningar af indisk koloratur. I synnerhet fångslande är beskrifningen på stryparnes, sekt, hvilken al religionsnit söker döda så många menniskor den kan komma öfver, och icke har någon annan dogm, än den att mörda. Romanen flyttar sig sedan till Paris, och vi införas omedelbart i en Jesuiterbyrå, som besörjer ledningen. af ordens förnämsta angelägenheter i Frankrike. Dold genom ett obetydligt yttre, belägen vid en obemärkt gata på södra Seinestranden, fäster dock denna lokal genast läsarens uppmärksamhet, när han från sckreterarens, herr Rodins, mun får höra omtalas alla de kombinationer öfver hela jordklotet, som i tusentals chiffer-bref från denna hemliga medelpunkt utgå och leda de svartaste anläggningar. Teckningen är mästerlig. Det kan verkligen icke förundra, om, såsom ryktet förmäler, de franske jesuiterne råkat i ursinnighet öfver Sues djerfhet att så skoningslöst afslöja dem. Men lika så mycket har publiken blifvit förtjust öfver hans oförskräckthet, att våga såra den fruktansvärdaste liga, som finnes i vårt sekel Ett rykte påstår, att det gått så långt, att de vördige fäderne administrerat den fruktade författaren gift: icke elt hastigt dödande, hvilket redan skulle hafva visat : sin verkan, utan elt långsamt, men säkert mördande. Vi hoppas dock, att han hinner sluta le Juif errant,, innan det förfärliga medel bryter ut, som är ämnadt att utgöra straffet för densamma. Kanske är också, till mensklighetens heder, hela ryktet om denna jesuitiska förgiftning en dikt; ehuru alla länders och tiders erfarenhet visar, att man kan tro personer om allting, då de hafva till yrke, att bakom religionens skärm, för Kyrkans och Guds skullv, befrämja sina egna egoistiska afsigter. I Paris lära vi känna fröken Adrienne de Carloville. Hon tillhör den betydligaste grenen af Rennepontska familjen. Hon eger också att ininna sig den 43 Februari i huset vid S:t Fran;oisgatan. Jesuiterne uppbjuda all sin konst att nindra henne derifrån; ty fröken Adrienne är senom sin djerfva, högsinta, bestämda karakter, ikasom genom den förmögenhet hon redan beitter och kan disponera, en ganska farlig fiende. Emot frökan FCardavilla aNlissos dapföpa Jan na TSAR RR mr