Aftonbladet – 16 april 1845, sida 2

TAL 210fn ME Oe RO TV IA stem ännu någon tid, så blir ingenting annat osslt öfrigt än att omgilva våra gränser med vallar,!s och att förruttna i den isolering, som man gjort till landets lifsprincip. Ej allenast i våra förhål-lr landen till främmande länder se vi oss genom vår g lagstiftning dömda till den mest skamliga overksamhet. Vårt beskattningssystem är så organi-c seradt, att hvarje provins på ett eller annat sätt4 är tvungen att konsumera den egna produktionen. Vin, spirituosa och spannmål skulle syssel-f sätta en betydlig kusthandel, om inskränkande c barbariska afgifter ej nödgade produktionsorterne7 att sjelfve förbruka dem. Till följe af dessa afgifter, se vi åkerbruket intaga vinkulturens ställelg i södern, som der visade så goda resuitater, och li i Paris förbrukar man viner från Argenteuil och Suresne. Södrens viner skulle finna sina mark-1 nadsplatser i södra och norra Frankrike, der ab-i1 surda taxor tvinga befolkningen att tillverkal, socker och dricka, samt att bränna sädesbränvin.s — Frankrike är det land i Europa, der egendo-lt men måhända är jemnast fördelad, och der följ-li aktligen komsumtionen af kolonialprodukter borde vara störst — och likväl är Frankrike det land, som förbrukar minst; men det finnes få länder, !( der den tropiska zonens alster äro belastade medi!s så höga afzilter, som i Frankrike: och, hvarförels iro dessa afgilter så höga? Hafva vi att skydda lika alster mot den koloniala och utländska kon-l: kurrensen? Visst icke! Till hvad ändamål och för hvilket intresse hämmas då konsumtionen afl! kolonialvaror, då man likväl vet att våra kolo-l) niers tilltagande förbrukning skulle öka vår skepps!: fart och utländska handel. MHandelsoch finansministern skall säga att sådant strider emot skatt! kammar-intresset. Alltså ligger det i skattkam-! marens intresse att beröfva landets hallva befolk-! ning vinet, saltet och den varma zonens alster, samt att tillintetgöra åkerbruk sjöfart och kolo-l4 nier? Och sådane äro ungefärligen de ministe-: riela bevisen: Hvar och en vet att skattkammaren har det största intresset af landets välstånd, men hvar och en vet också att okunniga och oskickliga styresmän hafva ett intresse i att tro, att skattkammaren finner sin fördel vid sta(us quo, på det de ej måtte behöfva tillstå, att! de ej viste hvad de skulle göra., SPANIEN. oDen 26 Mars egde flera arresteringar rum ij: Madrid, i anledning af en såsom det uppgilves l! emot ministrarnes lif, samt äfven mot drottningens rigtad sammansvärjning. Ibland de arresterade nämnas Huerta Pintado och Toro, medlemmar af progressist-partiet. Madrid var lugnt. En Madrider-tidning den 28 Mars omtalar, att förhören ifrigt fortgingo mot de arresterade; menj att man trodde att hela saken var blott föregifven, för att få budget-utskottet att gifva medi: sig, hvilket äfven lyckats. Det hade tillstyrkt! ministrarnes förslager. . I provinsen Alicante hafva Carlisterna (?) börjat röra på sig, säger samma tidning, och man har reqvirerat trupper dit från Valencia. STORBRITANNIEN. Våren har redan börjat inställa sig i England, och arbetena på fälten och i trädgårdarne voro i början af denna månad i full gång. I Liverpool afslöts nyligen ett kontrakt om lefverering af 21,009 ton jernskenor för jernvägsanläggningar i England. MHvarjeton betaltes med! 12 Sterling. Mäklaren erhöll för sitt besvär ensamt 2400 . OConnell hade vid en repealsammankomst i Dublin förklarat sin stora belåtenhet med Peels sednaste åtgärder i tullfrågorna. Jag blir visst på gamla dagar — hade han bland annat yttrat — kär i Peel, sCH WEITZ. Anfallet på Luzern, af flyktingarne och friskaror från Aargau och Basel-landskap, har tagit ett ganska snöpligt slut. Vi meddela följande berättelse om händelsernes utveckling, meddelad af ett åsynavittne från kanton Aargau, och införd i ett Zäricherblad. Den synes opartiskt framställa tilldragelserne, hvilket ingalunda är fallet med de officiella bulletinerne från Luzern, hvilka i skrytj och öfverdrift tyckas halva tagit till förebild de Fransyska bulletinerna under Kejsartiden. Den ifrågavarande berättelsen lyder sålunda: Ifrån Russwyl ryckte kolonnen till Emmefloden, hvilken passerades vid Littau, under en temmeligen häftig skärmytsling. Gutsehberget occuperades snart, och besattes med ; skarpskytltar (just i solnedgången); men något ar-; tilleri placerades der icke, man känner ej af hvad orsak. Hufvudstyrkan uppställde sig i en defilc, som slutar mot Luzern till, och afvaktade, oaktadt den marcherat i 44 timmar, befallning att härifrån börja stormen emot staden. Tvenne timmar j förflöto på detta sätt, såsom det sades, emedan Luzern begärt att få kapitulera. Imedlertid hade natten inbrutit. Plötsligt riktades muskötsalfvor emot difileen; någon förvirring uppstod; man frågade efter hufvudanförarne; de voro icke till finnandes. Nu blef förvirringen allmän, Skarpskyttarne på Gutschberget skola hafva skjutit på sina egna, hvilka de misstogo för fienden. Af denna J omständighet, af truppernes trötthet, men mest af den nedslående känslan att anförarne försvunnit, Ikan man förklara återtåget, hvilket mera liknade Jen flykt. Ett par kompånier höllo stånd ända till kl. 3 om morgonen; andra grepo till flykten redan kl. 10 på aftonen. En skara af frikorpsfolket från Bern, Basel-landskapet och Aargau höllo sig tillI hopa, och retirerade öfver Hellböhl till Russwyl, RR Vid Röttichale