gande och följaktligen, att om det kan blifva en a den nya inrättningens förtjenster, att gatorna skull bli säkrare att vandra och att inbrotten i husen e skulle bli så lätta, som de hittills varit om nätterna så är det dock högst obilligt att, såsom förf. gjort sin 4:sta anmärkningspunkt, klandra förslaget fö! det icke bevakningen kunnat utsträckas, med m disponibla, eller i någon måtto tillökade medel u husegares kassor till mer än 8 timmar på dygnet. — Och i detta afseende behöfver insänd. alltså icke gt annat svar, än att den militära korpsens skydd in galunda varit utsträckt till flera timmar, och at den med nästan lika dryga kostnader lemnat mindrt effektift skydd, hvilken anmärkning äfven tordt tl kunna gälla om förf:s eget förslag. För öfrigt och lätt hjelpas. Initiativet till en fullständig reglering af det hela torde man icke hafva velat tillåta husJegare att taga, men deras kommitte har icke dessmindre försökt att ställa inrättningen för bevakning på en grundval af riktig princip, och i fall den tillåtes latt få, såsom ett experiment, försöka sig — dervid lintet äfventyr är, ej eller sådane förluster af kapital Jatt befara, som vid militärkorpsens upplösning nu drabbar husegares kassa, (nemligen cirka 23,000 rdr bko i och för första uppsättningen) — så är det icke osannolikt, att det öfriga så småningom bildar sig der efter ; ty riktiga grundsatser ha den egenskapen, att. ehuru de alltid äro i början utsatta för starkt motstånd af de äldre missbruken, så vidga de dock sitt inflytande allt mer och mer. Då det skulle bli för vidlyftigt att genomgå lika utförligt hvarenda af de 10 anmärkningspunkterne, hemställer ins. om icke större delen deraf äro hvad man kallar sökfa. Så är åtminstone den i 2:dra punkten, der det heter, att den ena delen af staden, — hvarmed förmodligen menas de aflägsna gator på malmarne, der nattbevakningen endast skulle ske genom patruller — öfverlemnas snart sagdt till sitt öde,. Frågas nu tillbaka: är det något annat, än ett lika beskaffadt öde som dessa trakter undergå nu, eller skulle komma att undergå efter förf:s förslag? Visst icke. Ins. fruktar, att den skrämsel eller ovilja förf. här synes vilja väcka mot kommitterades förslag icke utmärker någon försigtig politik. Likaså med 2:dra anmärkningen rörande manskapets helsa och trefnad, förtidiga ålderdom m. m.; hvilket allt låter mycket vackert, men vid närmare undersökning finnes vara lika lätt hjelpt med pelsar och reserykarlar till ombyte,i sträng köld — på sätt kommitterade föreslagit — som det torde vara lätt att möta inkastet i 3:dje punkten dermed, att den vittnesgilda egenskapen hos enkla poster lätt torde genom en Kgl. förordning utsträckas till de civila posterne, i fall den nu vore uteslutande lemnad i och för det militära, hvilket ins. storliga betviflar, när 41 af 47 kap. rättegångsbalken visar, att det allmänna stadgande för alla vakter som gå Rätters jeller Konungens befallningshafvandes bud och ärender,, hvilket genom Kal. krigsartiklarne blott är vordet utsträckt till de militära, som finnas af god frejd och eljest äro ojäfaktige. Skulle icke öfverståthållaren, som har fått rätt att tilloch afsätta bevakningsdirektören, äfvensom att dagligen låta kontrollera manskapet, kunna tillhälla denne direktör att antaga likså trovärdige personer, som de nuvarande gensd :rmerne? Med denna insändarens fråga är äfven 6:te anmärkningen nästan fullkomligt besvarad; men han tillägger, att det smärtar honom, att finna densamma riktad emot sanna förhållandet, då det neml. säges, att förslagets tendens är att ställa nattpolisen snart sagdt utom allt inflytande af polisstyrelsen,. Nej, herr författare! sådan är icke förslagets tendens; ty först och främst låter förslaget den egentliga polisen utöfva sitt inflytande nattetid så mycket den kan och vill — alldeles obehindrad af vaktkarlarne. För det andra kunna polismännen kontrollera vaktkarlarne och angifva dem för försummelser, fastän de sednare icke få kommenderas från sina platser, eller stå under polismästarens omedelbara lydno och inseende, när de hafva cen egen chef. Således har förslaget ingen annan tendens, än att utmärka hvad all polismakt egentligen borde vara, nemligen anmärkande eller kontrollerande, ransakande, men deremot så litet som möjligt dömande, bestraffande med stryk eller böter, äfyensom för ingen del administrerande Her lagstiftande. I denna anmärkning af förf. — insändaren vet det väl — ligger rätta fröet till missnöje med kommittens förslag; ty derifrån hafva troligen utvecklat sig alla öfriga anmärkningar. Icke skulle det eljest hafva händt, att förf. i 7:e och 8:e punkten gjort affär af brandoch sprutväsendet, som så lätt kan bringas till lika ändamålsenlighet som förut, ej heller tvifvel behöft framkastas om brandförsäkringskontorets medgifvande af bidrag. Atminstone hade väl icke ett sådant skäl blifvit yttradt, som att nya organisationen direkt angriper kontorets säkerhet, enär tvärtom föreskrifterne för vaktkarlarne, enligt förslaget, tydligen utmärka att vådeld oändligen bättre skulle förekommas af de på vissa stationer posterade vakterne, än af patruller, som stryka gatorne upp och ned med stundom ganska långa tids mellanrum? Nog skulle väl äfven inqvartering, när den bestrides af staden, möjligen kunna utsträckas till någon del af vaktkarlarnes behof, n.b. om man i öfrigt vill saken? Vill man åter icke, då nekas icke att sådane formella anmärkningar, som i den 9:e punkten, äro förträffliga. Emot förf:s eget förslag, hvars principer dels icke äro alldeles klart framstående, dels genom hyad redan ofvan är sagdt utredde, vill insänd. egentligen blott göra en anmärkning; men den är också, ihans tanka, ganska vigtig och så beskaffad, att han förmodar husegare alls icke kunna gå in på förslaget. Förf. vill nemligen, efter hvad mom. litt. A. visar, utsträcka brandvaktens ändamål — utöfver hvad den hittills varit då den var afsöndrad för sig sjelf, nemligen att nattetid (d. v. s. då husegare eller deras gårdsfolk icke sjelfva äro vakne) betrygga mot vådor af eld och brand — äfven till sådant som tillhör polisen, nemligen skydd mot olofliga företag som störa friden på gatorne, eller innebära angrepp mot person el:er egendom (lös). Men om än husegare samtycka, att låta sina väktare, 7 föreskrifne fall och med föreskrifne vilkor, hjelpa till med dettasednare slag af skydd; så följer icke deraf, att de äro villige att erkänna grundsatsen i all den vidd, hvartill den skulle kunna utsträckas efter den ordalydelse förf. föreslagit; ty sådant skulle kunna leda till den följd, att Ta ia ee SS — 0 a ms So Mm mo