Aftonbladet – 10 april 1845, sida 1

SOLDATEN OCH HANS HUSTRU. SANN HÄNDELSE FRÅN 1840. (UR ETT FRUNTIMMERS ANTECKNINGAR.) Ehuru kort tid man är borta från sitt hem, behöfver man dock vid återkomsten fråga om det och om det, för att åter sätta sig i full bekantskap med allt hvad som tilldragit siz, allt som förefallit och förändrat sig under bortovaron, ty man tycker icke om gåtor och oförklarade ting, helst i sitt eget hem, utan söker så vidt man kan att reda och upplysa dessa. Och huru mycket mera blir detta ej händelsen när man varit borta hela år och derutöfver från hemmets vänliga larer och penater! Man uppsöker dem då med största otålighet och frågar dem om allt, som men ej genast kännes vid sedan fordom. Så gjorde jag åtminstone, då jag efter en längre frånvaro återkom till. det kära hemmet, och det hände sig sålunda, att jag en dag frågade: hvem är den der unga bleka qvinnan med de der ljusbruna smäktande månskensögonen, som jag ser komma och gå här så ofta? Det är, svararade man mig, soldat Tomts hustru, som ibland går med regementsposten i stället för sin mMan. Jag tänkte ingenting dervid. En annan gång frågade jag: hvad är det: för en soldat, som jag icke kännes vid, och som jag ser komma och gå ibland? Han ser för ängslig utn, fortfor jag, stel som en pime och orörlig som en obelisk — — och dum som en stock, och död söm en fisk, fortsatte den svarande. Jo det är just en ljus fåle, som heter Tomt, var nett-opp den dummaste af rekryterne för det