Aftonbladet – 10 april 1845, sida 1

Å barn, men hade ändå ofta fått varit med de unga förmögnare bondbarnen i byn, just för sin dråpliga röst, som mången gång ersatte dem bristen af speleman,, dels när denne supit eller slagit sönder sin fiol, dels när han var borta och spelade annorstädes. Afven hade hon ett litet anseende bland sina jemnåriga, derföre att när barnen gått oeh läst hade hon varit den snällaste, den som kunde bäst sin katekes, och bäst förmådde besvara alla förnuftsfrågorne,. Hon hade haft denna törst efter -vetande, som allmogen ännu endast kan släcka i bibeln, — men som hon ingen bibel hade, så tillegnade hon sig innehållet al FHöbners bibliska historia. med ren förtjusning, och blef utom sig af glädje när hon af par storn i församlingen fick ett nytt testamente vid sin första nattvardsgång. Meh huru hon hade kunnat förälska sig i soldat Tomt, det var en obezriplighet för alla dem hvilka ej besinna, att ju rikare qvinnan är begåfvad med själsförmögenheter, med storsinne, med skönhetssinne, dessmindre fordrar hon understundom hos föremålet för sin kärlek, hvilket hon då oftast så öfverhöljer med en skön och rik inbillnings blomster, att ingenting af den magra verkligheten når hennes förtrollade blickar. Imedlertid trädde hon till altarfoten med denna stock i menniskoskepnad, och slut var det med lisandet, den muntra sången och dansen cch lekstugorne och all sådan fröjd; utan z det största armod och till det största armod vaggade hon nu det tredje barnet, och sjöng för detta, när hon hvarken hade mat till sig eller de sina, en gammal folkvisa, hvaraf jag olyckligtvis ej kunnat uppsnappa mer än följande, nästan osammanhängande fragment: