Aftonbladet – 10 april 1845, sida 1

året och är nu soldat här under närmaste grann gården. Men nu började jag knyta ihop en tanka vi en annan och undra, huru detta äktenskap kund vara beskaffadt, der makarne till utseendet före föllo så omaka, ty hennes anlete, äfven gömd under den grofva blårutiza halsduken, bar doc! en omisskänlig pregel af inre lif, då hans dra åter förrådde den största mö liga tanklöshet oc! kompakta dumhet, samt frånvaron af all känsla allt lif, både yttre och inre. Jag tog mig nu för att fråga efter detta til utseendet så litet harmonierande hjonelag, oc! sporde då: Att soldat Tomt och hans hustru lefd: temligen väl tillsammans, såsom man brukar ut trycka sig, när man och hustru icke slåss oci rifs, att de hade tre små barn, hvaraf det äldst; kanske var litet äldre än det egentligen bord varit, att detta var en flicka om fyra år, de andra en gosse om tre år, och det yngsta barne ett litet spädt ting, som ännu låg i vaggan. Man nen söp just icke mycket, men ändå något litet när han kunde komma åt, samt var icke obe tydligt lat; hustrun arbetade och stretade mec hela sin förmåga, och om den var stor eller li ten, kan man just egentligen icke veta, men hor sjöng oupphörligt under arbetet och för barnen än visor, än psalmer, än egna kompositioner, t) hon var af de der äkta näktergalarne, som är födda med sångröst, klingande och ren, son en harmonika, och ett öra så ömtåligt rent, son den sträng från hvilken en liten papperslapp! ge nast hoppar, så snart man vidrör en annan lik stämd sträng i samma rum. Hon var för reste från en by i grannskapet och fattiga föräldrar