Aftonbladet – 9 april 1845, sida 3

Iden belägna färhuset. (B. L. FT.) BLANDADE ÄMNNER JAGTLAGARNE I ENGLAND OCH HERR PEE Den 3 Febr. voro några hundrade godsherra adlige och borgerlige, samtligen medlemmar öfveroch underhusen församlade till en stc I middag i frimuraresalen uti London, der de höll I väldiga tal. Dessas innehåll gick derpå ut, a -Isäga Peel, att han i fråga om åkerbrukets skyd genom tull hade gått så långt som tillåtet va Joch att han nu ej får gå vidare. Många till oc I med yrkade att man skulle gå tillbaka, och ord i föranden, hertizen af Richmond, förklarade, a Jhan var enig med alla som talat i ämnet. Me Tallmänna tankan är, att om ock dessa och änn flera stora godsegare spisa och prata hundra gån ger så ofta härom, gå sakerna ändå sin gilla gång Man erinrar sig att samma hertig i öfverhuse sagt, att Peel hade blifvit minister genom jord bruksinteresset, och kunde lika lätt af dess an I hängare störtas; men oaktadt alla sådana hotelse hade Peel modifierat spanmålslagarna och tull afgilterna på inkommande spanmåil, till och met drifvit genom införande af spanmål och mjöl frå Canada, samt tillåtelsen att låta i England mal främmande spanmil till utförsel, 0. s. V., uta att de höga herrarne vågat ifrågaställa hans för blifvande i sakernas ledning såsom minister. Ocks vänta desse ett nytt angrepp, mot hvilket de åt minstone en tid få vara glada åt att kunna på räkna ministerns skydd, om han vill åtaga si; bördan. Ifrån alla sidor anfallas nemligen m jagtlagarna. En qväkare vid namn Bright ha upphäft sig till anförare för denna rörelse, och en hop landsortstidningar, men af alla kraftigas Times,, understödja och uppmuntra möten : och för detta ändamål, hvilka redan äfven räknat många stora godsherrar ibland sina medlemmar. Vildbrådet förtär en ofantlig massa säd. som menniskorna behöfva, och det så mycke! mera som desamma män, hvilka skydda desss skadedjur, äfven spärra landets hamnar för tillförsel af utländsk säd. Massan af det skyddade vildbrådet vänjer folket till ett lältjefullt lif, emedan det uppmuntrar till krypskytteri; en femtedel af alla på landet häktade personer är folk af detta slag. I fängelset och i samqväm med missdådare mognar tjulskytten till grofva brott. Då han sammanträffar med jägaren, begår han mord. Den sysslolöst kringstrykande, eller i fängelse försmäktande, eller för mord hängde, eller för mordanfall landsförviste mannen försänker sin familj i armod och arrendatorn eller förpaktaren, som har till pligt att föda villebrådet, får då äfven föda tjulskyttens familj på fattighuset. Allt detta sker, för att några höga eller rika herrar skola få förnöja sig med jagt, och dessa herrar, som efter eget behag stifta alla lagar angående dessa ämnen och ofta med skonslös stränghet sätta dem i verkställighet, kalla sig för den arbetande klassens vänner! Det nu pågående anfallet emot dem försätter dem på defensiven, och redan det är en svår sak för dem. Imedlertid har Hr Peel ännu ett interesse att bevaka och försona, som icke är stort mildare in jagtpatronernas. Det är nemligen hären af protestantiska fromma, de som ezentligen kalla sig evangeliska, men hvilka ofta sjelfva Evange iums första vilkor, kärleken, alldeles fattas. Dessa hafva redan länge knotat öfver hans plibeealism). Nu hota de högljudt: att om han vågar emna katholikerna ringaste eftergift, skola de ätta himmel och jord i rörelse mot hans miniter. Skulle nu dessa uppgöra en koalition med le stora godsegarne och jagtpatronerna, så kan let nog hända, att de nästa valen blifva farliga nog ör honom. Väl har man sett att ex sådan genom illfällig förening af enskilda interessen tillvägaringad koalition endast kan regera en kort tid, åsom t. ex. åtta dagar blott i Irland, och detta orde afbålla hvarje klok man ifrån att försöka ngå på en sådan politik. Men att den gör buler, det är likväl säkert. — EN HJELTEMODIG DÖD. Tidningarne hafva srut omtalat de unga italienske ädlingarne Banieras och deras följeslagares olyckliga öde 1 följd f den misslyckade utgången af deras sednaste ndstigningsförsök i Calabrien, i ändamål att tilligabringa en uppresning till det despotiska reeringssättets öfverändakastand2 i de italienska aterna, äfvensom det af den i London vistande osef Mazzinis upplysningar i Morning Chronicle ch andra undersökningar är mer än sannolikt, it dessa patrioters tragiska slut härledde sig derfr oem I