att han icke kan bDlilva Sallg. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. (Införes på begäran.) Stormäktigste allernådigste Konung Som Eders Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofräti genom utslag den 40 förlidne Februari, godkänt de af öfverståthällareembetet för polisärender emot un dertecknad vidtagne åtgärd, att medelst hemtnin inställa mig i poliskammaren att till svars stända fö förment dröjsmål med aflemnandet af en för mini stern i S:t Petersburg m. m. herr friherre Palm stjernas Täkning af mig till renovering emottage ordensdrägt, så och enär denna af missbrukad em betsmakt härkomna åtgärd varit lika menlig för mi! heder samt goda namn och rykte, som vädlig, on den såsom prejudikat skulle blifva gällande, har jaj för egen del och af aktning för det embete, hvar medlem jag utgör, ej kunnat låta vid hofrättens ut slag bero, utan får deröfver hos Eders Kongl Maj: i djupaste underdånighet anföra besvär. Jag har ofvan yttrat, att Kongl. hofrätten gilla poliskammarens åtgärd att låta upphämta mig til inställelse i denna sak. Så lyder väl ej poliskam marens protokoll, hvilket i stället innehäller, att följd af herr friherre Palmstjernas anmälan jag blif. vit vid hemtningspåföljd inkallad; men jag har ut mina till Kongl. hofrätten ingifne besvär bestämdt uppgifvit, att den mig öfvergångne skymf bestod deruti, att jag mäst omsluten af 2:ne polisbetjenter på detta sätt i deras sällskap färdas till poliskammaren, och jag har lika bestämdt förklarat, att sådant, efter polisbetjenternes utsago, skedde på polismästarens uttryckliga befallning, i det han förständigat dem att genast upphemta mig till inställelse, utan att ändamäåälet var för dem bekant. Jag har vidare anmärkt, att i det ojusterade protokollet icke ett ord förekommer derom, att polismästaren, efter slutadt förhör och fastän han af mig erhöll bestämdt besked att ordensdrägten, som enligt beställningen blifvit iordningbragt, redan vore till ministern hemsänd, utdelat den nya befallningen åt polisbetjeningen att medtaga mig till ministern för att derpå vinna bekräftelse, och jag har förbehållit mig att, efter det polismästarens förklaring inkommit, få efter omständigheterna åstadkomma bevisning till styrka för hvad i ofvanberörde måtto mot protokollets riktighet blifvit anmärkt, som ock att så tillgått som jag i öfrigt: iuppgifvit. Kongl. hofrätten, der frågan blifvit behandlad på hofrättsrädet och riddaren Hindbecks division, har dock icke behagat fästa minsta afseende på mina angifvelser, då hofrätten icke ens funnit det mödan värdt att deröfver infordra polismästarens förklaring, utan deremot vid målets föredragning helt enkelt förklarat skäl icke hafva förekommit, som kunde verka ändring i polisens klandråde ätgärd, hvilket behandlingssatt bevisar till hura ringa värde frågan blifvit af Kong! hofrätten uppskattad. Den är dock icke så likgiltig och betydelselös som Kongl. hofrätten uppfattat densamma. Den rörer ej individen elier undertecknad ensam, — den stannar ej att utöfva inflytande inom ett embete — den sträcker snart sagdt sina verkningar inom alla, och, hvad som värre är, den ställer den frie skattdragande borgaren under ett hittills okändt ok, då polismakten eger blanda sig i tiden och ordningen för ett betingadt arbetes fullbordan och behandla frågan alldeles såsom vanliga polisförorytelser. 4 Detta inmängande af polismyndigheten utgör dock n obehörig inkräktning på en borgares frioch rätigheter, ty fullgör ej handtverkaren ett betingadt bete inom utiofvad tid, så må för det ena eller ndra, vare sig för verkställighet deraf, och om näon förlust genom uppehållet timat, den, som deraf idit, i domstolsväg göra sina anspråk på skadestånd ällande, emedan aftalet är af vanlig kontraktsnatur, wvaraf i juridiskt hänseende endast civila påföljder unna härflyta, och med hänsigt till mig var herr ninistern ej annorlunda att betrakta än såsom hvarje innan enskild person, som hos mig beställt ett arete, hvarföre vidare afseende ej kunnat eller bordt istas å herr ministerns så kallade embetspromemoia, än att polismästaren låtit hos mig efterhöra uru härmed sig förhölle, hvarigenom allt obehag i Jenna sak, som varit en följd af polismästarens förastande elier förvillelse, jemväl undvikits. Min underdåniga anhållan är derföre, att Edersl ongl. Maj:t täckes i nåder förklara poliskammaren afva varit obehörig att lemna sitt embetsbiträde il! en af herr ministern friherre Palmstjerna påkallade mständighet. Men har olaglighet blifvit begången i sak, så har en dock än mera gifvit sig tillkänna vid dess utföande. Påbudet för inställelsen har nemligen, på sätt jag fvan i underdänighet nämnt, icke stannat vid äfentyr af hemtning, såsom det i protokollet heter,