Aftonbladet – 7 april 1845, sida 3

räsa frågan miste blifva: Anser man verklige! den sinnesstämning och de opinionsyttringar, som äro rådande hos representånterna af största deler ibland landets jordbrukare och näringsidkare, ingenting betyda, oaktadt ibland -dem knappt en enda röst höjt sig, för att försvara de grundsatser, som segrat inom de två privilegierade stånden? Tror väl någon, uppriktigt sagdt, att detta tillstånd af absolut motsatta riktningar mellan de få och de många kan länge fortfara? Tror man att tolf biskopar, några och trettio theologie doktorer och kontraktsprostar, samt ett Riddarhus, till större delen bestående af hofadel och statens löntagare, skall förmå att länge uppehålla sakerna på samma punkt emot folkets vila och önskningar, medan deremot en stor del af det öfriga presterskapet, ett ofantligt antal ofrälse, både civile och militäre embetsmän och domare på landet äro på reformvännernas och folkets sida? — och slutligen Regeringen: skall den för sitt eget och landets intresse länge låta det så fortgå? Om alla dessa frågor måste af hvarje tänkande besvaras mednej, så följer äfven deraf, att en foree des ehoses, ett sakernas eget tvång snart inträder, som gör en förändring icke blott önsklig, utan äfvert oundviklig, utan att derföre några yttre skakningar behöfva inträda, men väl, alt denna förändring skall blifva förenad med mindre svårigheter, ju förr man söker alt på laglig väg åstadkomma densamma. I detta hänseende innehåller resten af Östgötha Correspondentens artikel några reflexioner, hvilka, under de förhållanden, hvari vi nu äre stadde, det väl kan löna mödan att lägga på minnet, och hvaraf vi derföre meddela följande: En tertius interveniens finnes, som är skyldig at: här träda emellan, på det att ej all utgång skall emnas åt slumpen, och det är bildningen, mMedelklassen, nu mera reformens och alla reformers både pilkor och verktyg. Dessa måste träda i rörelse och fortsätta verket, hvars första uppslag endast utgjordes af petitionerna. Ågitationens bana måste helt och hället och oförtäckt beträdas. Namnteckningens morson är slut; verksamhetens dag inne, med ett ord, eformvännerne — måste organisera sina cohorter, i len gemensamma afsigt, att på bibehållen laglig väg ;enomföra, hvad som eljest torde göra sig gällande — på en laglös, vanligtvis både långt farligare och simärtsammare för det allmänna och enskilta. Måhända försk räckes i första ögonblicket en och innan vid tanken på em sådan organisation, men vi ire öfyertygade om, att ju mera man begrundar den, lesto raturligare skall den blifva, såsom den enda terstående resursen, i ett eljest rätt dåligt och allt ör högt spel. Ett fast sammanhållande och af liflig orrespondens förenadt reformförbund inom provinerna eller öfver hela riket skulle — utan all annan örelse — verka med elektricitetens snabbhet på alla opinioner, och intaga en så moraliskt öfverlägsen tällning, att det vid ett blifvande riksmöte skulle unna bestämma valen och sålunda äfven resultaerna, åtminstoue i landets lifsfråga.n EOS el