Aftonbladet – 7 april 1845, sida 1

DET RIKA ARFVET, NOVELE AF BONAVENTURA, I rummet var halfskumt; men ej till följe a en mörk årstid eller en sen eftermiddag, uta emedan gardiner, af en särdeles mystisk välna. voro nedfällde. Herr B., som en stund majestä tiskt vandrat fram och tillbaka i sin sidennatt rock, med en uppsyn af likgiltighet, men hvilke! dock en menniskokännare lätt uttydde för en ill dold, stark oro, gick nu hastigt fram till sin chif fonier och tillslöt klaffen, som varit nedfälld Derefter steg han fram till soffan, hvarest her M. satt. Dennes mine tillkännagaf ett ogenerad väsende, och tycktes utvisa att han var mycke säker på sin sak. Han steg upp, då herr B nalkades, tog sin hatt och gjorde en åtbörd,fsom för att taga afsked. Ne-ncej — sitt dock! IHaf ej så brådtomp, sade herr B. Ehuru jag icke är fallen att tro på dylika historier, roar detta mig att höra. Jag har visserligen: haft något alt göra med arfsangelägenheter i mina dagar: det nekar jag icke Men allt har en öfvergång, och — Jag försäkrar, svarade herr M., alt jag med Handlingar kan bestyrka hvart ord jag säger. Handlingar! Hvad betyda handlingar ?, Sådana tror jag betyda mycket, när de äre utfärdade af de högsta auktoriteter i länderna, der saken skall utageras. Afven har jag authentika bref från några de största handelshus. Herr B. blinkade hastigt, men blott för sin egen räkning, ty han såg medsamma -åt sidan, ech allt var troligen blott en liten hastig nervåkomma, Ian nedsatte sig emedlertid förtroligt