Aftonbladet – 7 april 1845, sida 1

— ——-—— M—— äfven kallade sig Hans Winow och Imhoff, gjord lycka inom ILolländska marinen, hvilken den ti. den betydde mera än nu. Ifrån skeppsgosse svin. gade han sig upp tll sjökapten. Vid sjuttonhun dratalets början, före freden i Utrecht, hade Hol. ländska regeringen betydliga sjökrig och i sit handelsintresse utfärdade den kaparbref åt sjökaptener, som kände sig ega mod och styrka nog, alt med sina små, men snabba och lätt armerade fartyg bringa upp rika, stora handelsbriggar, tillhörande de nationer, hvarmed Holland låg i krig. Den unge svensken emottog ett dylikt uppdrag. Han blef en af de djerfvaste, förfärligaste och mest fruktade bataviske kapare. En hel roman skulle kunna skrifvas om alla hans älfventyr under denna del af hans Iefnad: de mest förvånande händelser skulle dervid komma att fängsla läsaren, och ändock ej innehålla annat än rena sanningen. Den nordiske sjöhjelten gjorde under loppet af några år så lyckliga priser, att han ej allenast derpå inbragte stora summor i sin ficka för ögonblicket, utan, hvad mer ville säga, ansågs vid krigets slut värdig en särskild belöning af Holländska regeringen. Han fick till skänks elt stycke land i Södra Amerika, i dåvarande Ffolländska Guiana. Lamberts distrikt i den skönaste och bördigaste verldstrakt nöra Demerary innefattade 60 engelska mil utmed hafskusten; men fick inåt landet sträcka sig så långt egaren behagade eller han förmådde rödja och lägga under sig jorden. Här upprättade Lambert småhingom ej mindre än sjutton särskilda Plantager. För egen del vistades han än här, än i Amsterlam. Dag ifrån dag blef han rikare. Kolonist och Piantageegare i Amerika, var han tillika