Aftonbladet – 5 april 1845, sida 3

ZDen mest lysande sidan af hr Berwalds musik är ostridigt orkesterns behandling. Hans förmåga att uppfinna intressanta instrumentalmotiver, att höja dem genom en liflig och pikant rytm och den mest rika och omvexlande kombination af instrumenternas olika klangfärger, är outtömlig, och vinner ett ökadt värde genom den säkra smak, som aldrig låter rikedomen blifva öfverlastad, aldrig omvexlingen brokig. Allt är luftigt och genomskinligt samt tillåter, med undantag af några få ställen, rösterna att verka med oförminskad frihet, och det hela bevittnar ett verkligt mästerskap i denna del af tonkonsten. Hvad instrumentation och harmonisering vidkommer, kunde flertalet af det moderna Italiens och Frankrikes så högt firade operakomponister vidtåla mången lektion hos hr Berwald, för att lika mycket lära undvika öfverlastning som tomhet.j De utförande gåfvo sina roller med mycken förtjenst. Mamsell Fundin (Suzon) sjöng med smak och rent föredrag, men deremot med mindre ren intonation; att denna ej sällan var för hög, torde imedlertid hufvudsakligen kunna tillskrifvas en förlåtlig rädsla. Hrr Gänther och L. Kinmanson (St. Clair och Vivant) gjorde af sina partier hvad som deraf stod till att göra, ehuru den förre någon gång tycktes besvärad af de höga tonlägena, och hr Wallin (Ternoi) ådagalade, att han både åt sång och spel egnat ett ganska berömvärdt studium, hvilket man endast hade önskat användt på ett tacksammare ämne. — Afven mot de öfriga medspelande kan ingenting väsendtligt erinras. Ref. tror för sin del, att en s beskaffad musik, som den ifrågavarande, icke skulle saknat en betydlig framgång, om librettons värde i någon mån hade motsvarat musikens. Vi uppmana derföre hr Berwald, som redan vid ett föregående tillfälle kommit till korta genom en likartad omständighet, att vara på sin vakt mot alla dåliga textböcker, men derföre icke låta afskräcka sig från en fortsatt dramatisk-musikalisk verksamhet, hvilken, då den användes på värdigare föremål, bör kunna skänka svenska scenen mången skön frukt. —U—