Aftonbladet – 4 april 1845, sida 2

nnan Fulingen kom i tunnan, begrafdes Lasses hutru, med hvilken han i 40 års tid icke sammanleft. Fantasien, väckt af klockornas ljud, genom obehagiga minnen af orsakerna till den äktenskapliga missmjan, hade förmodligen framkallat och inhyst Asnodeus uti tunnan. (S. o. N. N.) — KorT AFGRUNDsSBESÖK. I Frankrike har nyligen följande löjliga händelse tilldragit sig. En ung handtverksgesä!ll hade tagit sig så mycket till bästa i St. Etienne, att benen förnekade honom sin tjenst på vägen till byn der han bodde; han föll slutligen omkuli och blef liggande vid vägen, der han på afto nen upptäcktes af några grufarbetare som återvände från sitt arbete. Dessa beskedliga menniskor, åtta till antalet, förde genast den unge mannen in i ett schackt, som: låg helt nära vägen, och gnedo honom så länge med snö, till dess det lyckades dem att återbringa honom till lifs. Så allvarsam saken i sjolfva verket var, hade den likvälsin löjliga sida. Då handtverksgesälien åter öppnade ögonen och såg sig om: kring samt fann sig alldeles afklädd liggande på et dystert ställe och vid en lampas matta sken upptäckt konturerna af åtta svarta gestalter, af hvilka ingen ting annat än ögon och tänder noga kunde urskiljas greps han af en rysning, som genomför hela han väsende, han trodde sig uppvakna i afgrurden, knäppt hop händerna, föll på knä och utropade med der st ångerfulia ton: Ack mina nådige herrar djefla ber tusen gånger om förlåtelse! Bränn ej up mig, det är ju första gången som jag supit mig full 18t mig slippa min Väg, jog ber er tusenfaldt der om! Och den arma syndaren föll i vanmskt af för skräckelse. Grufarbetarne Vero likväl goda anda som. svart klädde på honom och förde honom i frit luften, der den fördömde snart äteräck fullkomlig medvetande, gnuggade sig i ögonen och begaf sij på hemvägen, sedan han utropat: Hvilken chyggli dröm