Aftonbladet – 4 april 1845, sida 1

von Reek längesedan blifvit för fet, för att kunn begagna den. Då middagstimman nalkades, lät generalen ho damerna anmäla, det han önskade infinna sig tillika med en främmande gäst, tagande till före vändning de. mellan honom och herr von Reel vexlade orden, då de togo afsked af hvarandra Antonia svarade att hon med största nöje emot tog generalens gäst, ty den gamle krigarens artig uppförande hade skingrat al! fruktan hos henne Hr von Reeks svarta drägt passade förundrans värdt väl den unge dragonofficern, som på sin be skyddares inrådan afrakat både mustacher och pip skägg, så att hos honom ingenting mer af kriga ren syntes öfrigt, är blott den militäriska håll ningen. Bordet var, enligt generalens önskan, dukad för fyra personer och frun afvaktade med be kymmerslöst hjerta de båda herrarne.. Den stac kars Laura deremot satt, djupt bedröfvad, vid:fön stret och blickade ut öfver de öde, höstliga fäl ten, hvarest några kossackpulkar hade uppmar seherat till exeercisöfningar. Hon tyckte just al hennes egen framtid var lika öde och utån blom mor, som dessa fält nu voro. Med en ovillkorli; rysning tänkte hon på den fjerran ivrande, öfver gilne, sköna och älskade flyktingen, då ett roj från Antonias läppar kom henne att vända sit svartlockiga hufvud och ett rop af förtjusning oc! öfverraskning från hennes egna läppar blandade sig med modrens. — Hvarföre förskräckas, mina nådiga damer frågade generalen. Ar min gäst icke hygglig? Antonia neg djupt och skakade. på hufvudet. — Men, herr general, hviskade hon och trädd: