Aftonbladet – 3 april 1845, sida 1

mor och flydde tillbaka till ITtalisn, likväl sorg fillist undvikande alla de orter, der ban för vistats och kunde bli isenkänd. fFältsinnig, son han alltid var, bortkastade han all minnen a det förflutna, förgslömde dem, mot hvyilka ha hade faderspligter att uppfylla, nedtystade sit samvete med det svepskälet, att barnen af sina väl mående slägtinsar på mödernet säkerligen blefv väl försörjda, gladde, sig, i sin sjelfviskhet, å afkastandet af hvarie bekymmersbörda och hän sal sig fullkomligt åt alla sina fordna lefnadsva nor. Då träffade honom i Fiorens Cupidos pi för andra gången, och bullingen deraf satt äfver denna gånz så fast i hans säl, att då alla han förföringskonster strandade mot den ärbara, väl uppfostrade och kloka Antonias dygd, nödgade: ban åt kärleken för andra gånzen uppoffra sin frihet. Antonia var enka, var rik och skön. Ior härstammade från en förnim slägt och henne hastigt fullbordade förbindelse med den kärleks Iruckne älskaren ådrog deane en svår förföljels vu en ung och hämndlysten slägting till henne Således bragte denne ezoist sitt sinne och sitt ja: stt ännu ere offer. Han gjorde sign på ite ionskt sätt, af med sin fiende, såg sis derföre tvungen att, i malt och mörker, lik en irrande ritidare bortföra sin Ariadne och hennes lilla lotter och söka sig en fristad i norra Tyskland, hvarest han sedermera kände sis; fullk ligt lycklig i den stilla och ostörda njutningen a ett nästan syharistiskt lif. Sin afgud, sjelfvisk. heten, hade han dock icke upphört att dyr ka, hvilket bäst bevisades deraf, att han öfve jade Antonia att utgifra Laura för sin fostesxgaot ter, i stället för sin egen dotter. på -det att har