Aftonbladet – 3 april 1845, sida 1

dref omkring, liksom förr, i stojande sällskaper. Snart till-och med förekom honom det sköna landet förhatligt. Men Gud förlåte hvarje redliz kristen en sådan syndig misstanka! — Jag, som på den tiden ännu var en rask, lefnadsglad man, slog snart bort de mörka tankarna, som den lede fienden insmugit i min själ. Generalen sammanrynkade sina buskiga ögonbryn och hans högra hand knöt sig omedvetet, dock besegrade han sin vrede och nickade åt den gamle, att han skule fortfara med sin berättelse. Sedan beslutet att lemna Italien mognat hos Grilling, blef det afseende han fästade vid sina späda barn honom ett stort och plågsamt bekymmer. Han började derföre att ingå underhandlingar med en af Fiorettas slägtingar, som var i påfvens tjenst, och hans aflidna makas biktfader räckte honom äfven en hjelpsam hand, Ett Ausustinerkloster upptog de späda tvillingbröderna, ett nunnekloster den lilla flickan; en förut erlagd större summa och ett skriftligt, väl bevi ittnadt löfte om hederliga kostpengar undanröjde alla svårigheter, och herr von Grilling återreste med fättadt hjerta till sitt fidernesland, nu liksom förr sysselsatte endast med omsorgen on sitt förgudade jag. Hans förkärlek för Napoleons fantastiska verldsregemente och hans oförsigtiga högljudda loftal sfver denna obetvinzlige bjelte, ådrog honom uppnärksamhet af hans hemlands stränga och vakamma rezeringz. Man misstänkte att han, vid let nyligen utbrustna kriget, skulle eza några patriotiska förbinde! sar; men några vänner varnade honom, så att han förekom lagens förföljelser, förvandlade i penningar allt hvad han exsde, bortlade sin fadews namn, kallade sig efter sin