EGOISTEN. ) (EN HÄNDELSE UNDER NAPOLEONS FÄLTTÅG TILL MOSKWA.) AF WILHELM BLUMENHAGEN. Herr von Reek hade afrest. Generalen följde tåligt, bel-dsagad af en officer, den gamle Pietro genom alla vinklar och vrår i slottet, i de stora bodarne och de djupthvälfda källrarne och tillintetgjorde helt och hållet den gamle räfvens afsigt, som var att uttrötta och utledsna honom. Men när de ändtligen kommo till det aflägsna rum, hvilket Solemka, enligt Alessandros beskrifning, väl igenkände för att hafva varit den sednares vistelseort, bortskickade generalen sin officer med ett uppdrag och qvarbl-f allena med kastellanen i det märkvärdiga rummet. De få möblerna voro väl undanstädade, sängen uppbäddad och öfverbredd med ett grönt sidentäcke. — Här bor vanligen ingen, — sade Pietro, i det han ur sina grå ögon sköt en skelande sidoblick på generalen. — När någon gång min husbondes kommissionär kommer hit från staden, så logerar han här. Ilan tycker om att få bo så här afsides och skiljd från allt buller, medan han genomser herrns böcker, och de medförda penningsummorne plägar han förvara här i skrifpulpeten, tills han utlemnar qvittenserna. Generalen skyndade till dörren och stängde den; hvarefter han med stora, nästan eldsprutande ögon såg sig omkring 1 rummet. Slutligen ilade han till sängen och afryckte sidentäcket med rask hand. ) Se Aftonbl. 32 60, 61, 62, 53, 65, 66, 70, 71 och