Aftonbladet – 1 april 1845, sida 3

sano, på den tiden Napoleon eröfrade Polen, och valdes 4811 till ledamot af franska akademien. Vid hans inträde dit helsade man honom med cn citation ur Apostlagerningarne: Et elegerant Stephanum (Etienne) virum plenum spiritusn. Införd på den politiska banan, utmärkte han sig såsom politisk skriftställare genom sina Lettres sur Paris, införda i Minerve Fr.ncaise, och såsom en af stiftarne till denna och Constitutronel, samt slutligen såsom med!em af Kamrarne. Vid de många opinionsskiften, som inträffade rundt omkring honom, förblef han sin frisinnade politiska trosbekännelse orubbligt tillgifven; han var alltid en varm och verksam, men sansad vän af framskridandet och en pålitlig försvarare af den lagliga fribeten. Af sina politiska vänner anförtroddes honom redigerandet af de 221:s bekanta protest. Det var vanligen Moseldepartementet, som valde honom till representant i Deputerade kammaren; hans son blef der hans efterträdare, när han sjelf blifvit utnämnd till pär. Hans ekonomiska ställning Var tillräcklig för hans behof, men han efterlemnar inga rikedomar åt sin familj. Vid hans jordfästning, som illustrerades af en talrik samling statsmän, lärde och konstnärer, hvilka opäsalladt slöto sig till liktäget, häll Villemain åminnelsetalet. Bet var snitlrikt och gjorde djupt intryck på ähörarne. BREF TILL HEMMET. Under denna rubrik har Stora Kopparbergs Läns Tidning meddelat en serie af an!eckningar under en resa i vestra orterna, och deribland flera bref från Marstrand. Det sednaste stycket lemnar en skildring af de på fästningen Carlsten förvarade fångars belägenhet och intages här, emedan det synes förtjena en allmännare uppmärksamhet: På platsen utanför fästningen sitta dagligen 60 st. och hugga sten till de nya byggnaderna och rundtomkring stå soldater med skarpladdade gevär. Det är högst otrefligt att kryssa sig fram emellan dem och se deras lömska sidoblickar. Jag har talat med många af dem, och vill under en summarisk benämning förklara dem alla vara hala. Jag frågade en löjtnant mekanikus, som hade en hop af dem till murare, och han svarade: Ingen är att lita på, men flera ära någorlunda menniskor. Jag tycker att det är underligt, att de kunna vara så pass; man bör besinna, att de hafva ingenting att förlora. I sällskep med läkaren har jag på morgonen gjort en rund först i kasernerna, derpå i fänghvalfyen, hvarest en och annan hade några små åkommor, och sist i. fångsjukhuset, en verklig källare, der några utmärglade uslingar lågo. När man i tidningarne läst om dessa nidingars knifmanövrer, när man sett den; gamle fångvaktmästarens ärriga ansigte, hvars hemska runor tala om många mordförsök, när der öppnas en gnisslande jerndörr, och man innanför i den spöklika månskensdagern ser dessa smutsgråa bulidansfigurer, en del lösa, en del släpande med Sig slamrande jernkedjor eller grofva jernbultar, på midten öppnade till en ring, som sitter fastnitad kring halsen, och kailas ok; när man ser dessa, om just icke alltid gemena fysionomier, dock alltid till sin uppsyn obehagliga menniskor. en del lurande, som kattens, en del grymma som björnens, men de flesta med svinets likgiltiga drankfysionomi; när man reian på borggården fnyser vid stanken och i dörren mötes af en pestlukt; när man slutligen är så svag och mesrädd, som jag ännu är, — då fordras det bra mycken nyfikenhet, om man ej i dörren skall vända om igen ut i den friska fuften och glada soöen. Men den som vill något vinna, måste något våga, och jag steg dristeligen på. IHyad jag här såg och erfor, vore alltför vidlyftigt att ens börja beskrifva. Vill blott säga ett ord om sjukhuset. Genom cn lång kolmörk gång, liknande en grufort, stapplade jag efter och höll dokforn i rockskörtet, Lills vi ändtligen inkommo i en svart håla, på sin höjd 36 qvadratalnar, hvars enda dag insläpptes genom ett hål i den minst 8 alnar tjocka muren, så rång, att en menniska med plats der kunnat krypa Tam. I början kunde mina blickar ej urskilja något föremål, jag hörde blott några matta svar på doktorns frågor. Andtligen hann mitt öga öppnas så mycket, att jag kunde se hvad det var, som sakta prasslade tätt invid mig. Det föreföllsom något spökikt, hvitt, rörande sig varligt af och an, och si det var en utmärglad 70vårs gubbe, som satt i en säng och ned sin kala hjessa vaggade fram och åter. Jag utade mig ned och talade med honom. Han klagale öfver sömnlöshet och många ålderns vanfiga krämpor, som förebåda aftonen. Han hade tillbringat större delen af sitt lif inom dessa hemska murar. Jag sökte vända samtalet åt andliga ämnen, men an svarade biott matt, oredigt och kanske liknöjdt, å föreföll det mig. Den som här skall hafva något ti skaffa, får cj vara nervsvag. TY nedslagen af det ag erfarit, beklämd af dem osunda luften, darrade ag som ett skrämdt barn, då jag ändtligen kom ut fria lufteu, Menniskans naturliga fallenhet och behofatt bygga amhälle och derinne maka åt sig för hvarandra, så tt alla få rum, den svage vid sidan af den starke, ch att näfrätten icke bär sig i längden, det kan nan .se på fängarnes republiker, ty hvarje serskild äla har sina egna barbariska lagar, som handhafvas ned rysvärd grymhet, och dessförutan skulle de rifva hjel hvarandra såsom vilddjur. Tjufnad derinne, ore det ej af mer än ett sillhufvud, straffas på det ätt, alt delingventens fötter sammanbindas, och han änges lik en kalf i slagtarhusot med fötterna i taet, vissa qvarter eller timmar, allt efler brottet och jen rättvisa domstolens ompröfning, Au mången lör på kuppen är naturligt, Men act bekymrar icke ossarne, utan hjelpes På Act sält, att den döde hänes riktigt med snarga om halsen, och det heter att an hängt iZ sjelf medan de andra sofvit. Blir det råga ym kroppslig aga, så lärer man här i den konten ikunna täfla med Hans Majestät alla Ryssars jelfherrskare, Så strängt det är dem emellan; blir let fråga om alt kunna göra något knep emot anIra menniskor, då hålla de ihop som svinen. För tyrelsen att korrigera något oskick begånget inom wvalfven, lärer vara nästan omöjligt, ty sqvallra kan osta lifvet. Till tidehyarfyets heder bemötas fångarna numera UIdrig med kitslighet eller onödig hårdhet. Tvärtom am xttaAa maAN dam aAftar hun I