Aftonbladet – 1 april 1845, sida 1

trollspel med hennes själ, hvilken dväljes midt emellan himmel och ;ord, och det synes, som nu dessa hemska andar smögo sig skygga in i sina jordhålor, så snart den första solstrålen, lik en öfver ordisk vin, kommer de svaga Adamsbarnen till hjelp. Sedan general Solemka hade, enligt sin vana, tidigt på morgonen inhändigat sina ad utsnters rapporter, begal han sig, i full krigareståt, till sin värdinnas, fru von Recks rum, der han hoppades finna den lilla familjen samlad. Han bedrog sig icke. Herr von Reck hade med fräck panna inställt sig och helsat sin fru och sin sköna fosterdoter, och berättat dem huru väl det lyckats honom att åstadkomma den franske dragonofficerns flykt; dock hade den bleka Lauras fasta straffinde blick kommit honom att tvärstanna midt under sagans berättinde. När nu generalen med allvarsamt ansigte och rynkad panna inträdde i rummet, smög sig Pietro, bakom hans rygg, sakta ut ur rummet. Solemkas ögon hvilade på herrn i huset med ett underligt, gåtlikt uttryck, som kom denne att bäfva i djupet af sin själ. Men när nu ryssen vände sig till damerna med en artig ursäkt för den fribet han tog sig, och dervid på Fauras dödsbleka och försråtna ansigte varseblef spåren efter den i vändliga själsqval gehomvakade natten, smälte hans divar till en faderlig mildhet, sådan hafi visat Alessandro, och hvilken haft en så välgörande verkan på denne. 3 Med mer än vanlig vänlighet i röst och blick berättade nu den barske krigaren huru aHa ef.ersöknngar i byen efter den försvunne fången varit fruktlösa, och att han återskänkt friheten