Aftonbladet – 31 mars 1845, sida 3

AO OO OO OMR MD IDA AGM PlRUvLfa Hi na penningar. Det Westindiska lånet till neIgerslafvarnes friköpande upptogs. Det steg till 115,000,000.. Men vare sig, att reaktionen kom lalitför brådstörtad eller att den var alltför vidIsträckt, eller att Englandsbankens operationer vid tlånets indragning voro mindre väl beräknade — nog af, lusten för äfventyrliga spekulationer fortIfor och, då förlägenheten i Förenta Staterna det Iföljande året steg till en fruktansvärd höjd, Ifann sig England deri inveckladt till en grad, som Isvårligen hade kunnat ega rum der kapitaler och utvägar till deras bruk hade stått i någorlunda ljemnvigt. Den sista gång, då guld utströmmade från EngIlandsbanken i en mängd, som väckte oro, var 13359; och om hufvudorsaken till denna uttömning finnes väl nu ej mer än en röst. 4838 års missväxt föranledde år 48539 införsel af spanmål till ett värde af ej mindre än 40,099,000 , hvilka till en stor del i guld betalades. Men :emte denna orsak funnos äfven andra, och deribland den vanliga, ett fali af penningeräntan, föranledt af en från början af år 1837 skedd hastig kapitalförökning, hvilken år 4838 ledde till den vanliga följden, lättsinniga spekulationer. Denna gång vände de sig företrädesvis till Norra Amerika, dit Englandsbanken sände ädla metaller, till ett belopp af 4,000,000 (äfven till Belgiska banken sändes 3 å 400,000 L), och hvars papper på Engelska penningemarknaden begärligt söktes, ända till Februari månad 4839. Genom. denna sammanställning af de fyra mellan 4824 och 4840 i England inträffade, betydligare penningekriserna, ) äfvensom af den der vid slutet af adertonde århundradets andra decennium utbrutna, med de hvardera föregångna ändringar i landets kapitaltillgång eller politiska ställninz, torde halten af vår förf:s förklaringar vara tillräckligen ådagalagd, och den hemska föreställning undanröjd, som i hans uppsats framskymtar, om faran för ett land, att, äfven under ett i allo tillfredsställande inre tillstånd, förlora hela det för gångbara kreditsedlars invexling nödiga förråd af ädla metaller, när belst främmande nationer vilia hafva och kunna betala det. — — Skulle emot vår framställning anmärkas, att flera omständigheter der äro förbigångna, på hvilka man också velat skjuta skulden till de omhandlade penningekriserna, så erkännes denna anmärknings riktighet, med tillägg, det meningen cj varit att lemna ett fullständigt register på alla inbillade och verkliga orsaker till oftanämnde kriser, utan blott att uppehålla oss vid dem, vi ansett verkliga och nog vistiga att förtjena nämnas. Wisst är, att ingen sådan med afsigt är förbigången, ty att bland de spekulationer, som föregingo kriserna, merändels, ehuru i olika mån, ingingo några illa beräknade på import, anse vi knappt behöfva särskildt nämnas. Att vi ej heller tillagt förändringarne af räntefoten större vigt, än de förtjena, derom skall en närmare undersökning lätt öfvertyga hvar och en, som kan göra sig en klar föreställning, dels om den verkan, ezendomens i England varande fördelning har att hopa kapitalöfverflödet hos ett iemnuförelsevis ringa antal, dels ock huru mycket faran, under epoker af hastig tillvext af kapitaler, i England ökas genom tillvaron af den stundom hos oss med lystna blickar betraktade mängden af statsobligationer. Af dessa båda omständigheter åstadkommer nemlicen den örstnämnda, att innehafvarne af öfverftlödet så nycket snarare deraf finna sig besvärade och förora tålamod att afvakta tid och lägenhet till dess äkra fästande. Den sist omförmålda är deremot ärdeles väl egnad att på spekulationens fält inkasta n mängd derstädes alldeles främmande personer. ådana epoker, som nu äro i fråga, erbjuda nemigen, såsom vi sedan sett, tillfällen till nedsätting af räntan å statsskulden, hvilka regeringen för lla skattskyldigas skull och äfven förett rättvist jemande af vinsten å olika slags kapitaler måste beagna. Men olyckan är, att dessa i sådant ändanål vidtagna åtgärder, huru försigtiga de än må ara, plötsligt i förlägenhet bringa en stor mäng ersoner, som aldrigt egt eller åtminstone ej då lera ega vana vid affirer, utan i maklighet förirt de af staten erlagda räntor. Hvad under då, it de, för att ersätta förlusten, hoptals kasta g in i äfventyrliga företag af alla slag? — — i vilje härmed naturligtvis ej hafva antydt, att et endast är der, hvarest sådana obligationer i längd finnas, som räntefotens hastiga fall bland em, hvilka önska af utlånta kapital, utan möda, emta en säker inkomst, in:agar bestörtning! och icker håg för vidtutseende försök att förbättra na omständigheter. Det är tvertom klart, att it dylikt fall hvar som helst måste, så framt ;aktionen dröjer, hafva sådan verkan. Men i en gång kan svårligen ett så stort antal af aget träffas, der ej dylika obligationer i någon yckenhet äro i omlopp och genom ett af makns innehafvare uttaladt ord plötsligen förlora 1 betydlig del, kanske femtedelen, fjerdedelen ler ännu mera af sitt värde; och det är just i rhållande till storleken af det utlånta kapital, ntereduktionen på en gång träffar, som de af denreduktion föranleddaspekulationer blifva öfrdådiga. — I sin fattisdom må Sverige skattas ckligt, att icke, hvar gång dess ringa kapital ed mer än vanlig skyndsamhet ökas, behöfva ukta de våldsamma omstörtningar af enskild rmögenhet, hvilkas spår i rika länder snart utånas, men i ett fattigt land ännu efter decener skulle rö as.