Aftonbladet – 29 mars 1845, sida 1

närmare. Här var ingen undflykt möjlig, inger vrå att gömma sig uti, och hvarenda fläck af d fyra väggarne återgaf förrädiskt hans bild. Ha ilade derföre åter till dörren, hvarigenom han in kommit, men vid det att han uppryckte den utsläcktes ljuset af luftdraget och han befann si; i ett fullkomligt mörker, hvarvid ljusstaken föl ur hans hand. Då återvaknade han till full besinning; han på minde sig Lauras bref och han beslöt att, kost hvad det ville, laga att han kom ut i trädgården för att finna paviljongen, hvarom den älskad skrifvit. Framåt störtade han ånyo, följande ledningel af luftdraget, som han trodde komma från el trappa, tills han plötsligt stötte mot ett fast före mål, hvilket gaf vika för tyngden af hans kropp Det var en dörr: han kom inrusande genom den samma. . Med möda höll han sig upprätt. Har befann sig i ett rum, som var upplyst och tyck: tes vara bebodt. General Solemka satt under denna långt fram skridna natt allena vid sitt skrifbord. Bredvid bonom låg den på höskullen: funna kappsäcker och innehållet af densamma låg utbredt på bor: let främför honom och tycktes uppfylla honom med det lifligaste intresse, ty han studerade ifrig! de derstädes funna papperen. Skrämsel var just icke egentligen den gamle Trigsbussens sak, men likväl flög han häpen upp f stolen vid den oförmodade störarens inträde ch fattade sina terzeroler. Och hvad såg han? ... Skulle. icke den tappraste på jorden blifvit inderlig till mods vid en sådan hemsk syn? Icke n lefvande menniska, utan en fallen krigares