Aftonbladet – 29 mars 1845, sida 1

MR ———— —— ——————————— — gengående ande liknade den unga italienaren med sitt gulbleka likansigte, den hvita pannbindeln, som framstack under hjelmen, den mörka krigardrägten och den blanka dolken, som glimmade i hans högra hand. Hastigt sansade sig generalen, började att dunkelt åna hvem den inträdande var, tog ett par steg tillbaka, spände hanen på sitt skjutgevär och ropade: Lönmördare! du är; alltför långsam i dina rörelser. — Gör ett enda steg framåt och jag skjuter ned dig på stället. — Bed om pardon, eller är du utan räddning förlorad. Så snart dessa ord, som talades på fransyska, hade förklingat, återvann Alessandro sin fullkomliga fattning. — Jag är ingen mördare, sade han med största lugn, i det han kastade ifrån sig stiletten. — Förföljd af lönmördarel är jag, och vill heldre frivilligt öfverlemna mig i en tapper krigåres hand, än låta döda mig som ett bundet slagt-. djur! -— Hvem är ni då?... . kan jag få veta ert namn? frågade generalen, förvånad öfver detta yttrande. — Alessandro Stella, kapten vid den kejserliga armåeens första dragonregemente, svarade italienaren med militärisk bållning. — Således är ni egare till denna kappsäck och denna brefportfölj? frågade Solemka med synhar rörelse. Alessandro framträdde hastigt till bordet och fattade ett miniatyr-porträtt, som generalen hade haft i sina händer nyss då den uvge officern inrädde. : — 0, min mor! ropade. denne. Så länge har