Aftonbladet – 26 mars 1845, sida 3

Från Ljungby i Småland, der han har sina föräldrar; ankom han till: hufvudstaden i slutet af Januarii för att söka sin kondition. Vid Horns tull fick bam Esällskäp af; för Honom? dittills okände tullvaktmästaren Molander; Hvilken medföljde Tör att hafva tillsyn vid varor, som borde äflemnas: hos någon i staden. I ett bondqvarter, der Lindgren tog in, förtsattes bekantskapen med Molander, som bjöd och lät bjuda sig på förtäring. Då gossen sedermera fått kondition hos Georgii, hände sig att Molander inkom i boden och: gjorde min af att vilja köpa något, men gick, utan att håndel skedde. Då Lindgren skulle gå hem att äta middag, famn han på gatan Molander, som yttrade sin glädje öfver att återse honom. En vecka derefter (Tisdagen d. 41 dennes) stötte Lindgren åter på Molander, som sade att om L. ville lyda honom skuHe det gå mycket bra, och gjorde honom proposition att afskära stämplarne på sin husbondes tygstycken, då M. sedermera skulle verkställa beslag och L. fä cen tredjedel af vinsten. L. mente att sådant ginge aldrig an, utan gjorde honom olycklig och vore dessutom synd mot husbonden. M. hade sedermera vid åtskilliga tillfällen passat på L. och förnyat sina propositioner, samt frågat honom om han ville bli rik m. m. Då gossen tvekade, hade M., bland annat, yttrat: kanske du tviflar på att du skall få din andel; du skall få skriftligt derpå; du skall få pengar nu genast om du villp. Härmed bragte han gossen så långt, att denne lofvade:en påföljande dag, (Söndagen d. 46) infinna sig hos kaptenen Blix vid Hornstullen, för att aftala saken. Nu har jag pojken här, skall Molander hafva yttrat, då han, efter det dörrarne blifvit stängda, presenterade L. för kaptenen Blix. Kaptenen frågade då: har du tagit bort stämplarne? — är det mycket? — kanske du bara narrar oss att springa på — —. Ändtligen aftalades att L. skulle återkomma till kaptenen Långfredagen, då kaptenen bestämdt skulle hålla sig hemma. Molander beredde sig under tiden ånyo tillfällen att träffa Lindgren och bjöd honom äfven en gång på en restauration vid Salvii gränd. Vid ankomsten; Långfredagen, till kaptenen Blix, gret L. och yttrade sin fruktan att blifva olycklig, men kaptenen sökte ställa honom tillfreds och sade att det icke var farligare för L. än för en skräddaregesäll, som gjort på samma sätt. Det aftalades nu att beslaget skulle ske efter helgen, men redan följande dagen, Påskaftonen verkställdes det. L. kunde icke förklara hvarföre man gjort sig så brådtom. . Det är naturligtvis svårt att afgöra hvad trovärdighet denna berättelse må äga; men en mängd små omständigheter refererades, som gjorde den sannos lik och som voro af den art, att deras sanning väl må kunna lagligen styrkas. Sedan herr häradshöfdingen Möller begärt att kaptenen Blix och tullvaktmästaren Molander m. fl. personer måtte till örhör inkallas,utsattes detta förhör tills i morgon. Det ansågs emedlertid nödigt att försäkra sig om gossen Lindgren, som enligt herr polismästarens tillsägelse borde i särskildt rum förvaras och behandlas å väl omständigheterna tillåta. — Inbrottsstöld föröfvades Påskdagen om f. m. i tt hus vid Sperlingens backe, hvarvid 39 Rdr Rgs ch en mängd silfverpjeser samt andra saker borttulos. — En torpare, Erik Olsson från Botkyrka socken, Blef Påskdagen, om aftonen, mellan klockan 9—10 id Långbro utanför Hornstull anfallen af två karlar, om misshandlade honom och äfven med knif sargade wonom i ansigtet. Han hade lemnat dem 3 Rdr Rgs ör att få undslippa dem, men de hade ändock tait ifrån honom. hästen och åkdonet. Dessa hafva öljande morgonen återfunnits i ett bondqvarter å Sölermalm vid Hornsgatan, men ingen spanning på kar arne ännu kunnat vinnas. — En snickargesäll, C. J. Sandell, har Påskaftonen örsökt att afhända sig lifvet med en pistol, men han lef blott illa skadad i ansigtet och affördes till Laaretiet. SETT