Aftonbladet – 22 mars 1845, sida 2

skulle kunna hafva i historisk mening stora och berömda förfäder att åberopa och efterfölja, så att de just derigenom, såsom man någon gång sagt, representera det förflutna i den mningen. Der befinna sig i en kammard alla särskilda gradr af bildning, förmögenhet och sysselsättningar, ifrån den högsta till den lägsta. Rättigheten att der intaga plats är lika för kronans förste mipister ända ned till tullbetjenten, klockaren, tjenstehjonet och om möjligt ännu längre ned. I det fallet bör der vara tillräcklig mångsidighet. Likväl är just härigenom bekanskapen med allmänna angelägenheter endast hos alltför minga ganska otillräcklig. Alven då man tager i betraktande alt de till antalet få riddarhusledamöterne af de allrafattigaste folkklasserna, dels genom sitt afstånd från hufvudstaden, dels genom andra omständigheter afhållas ifrån deltagande i riksdagsöfverläggningarna, återstår dock cn betydlig del af antingen rent passiva medborgare eller tjenstemän i lägre grader, som, om än aldrig så rikt begåfvade med sinns3 för det ädla, sköna och hedrande, och till följe deraf för framtiden gifvande de bästa förhoppningar, likväl, så ansenäma de också äro för umgängeslifvet, icke kunna sägas hafva vunnit den politiska bildning och den erfarenhet i allmänna värf, som gör deras deltagande i besluten derom för staten fördelaktigt. Dertill kommer det för riddarhusbesluten särskildt betänkliga förhållande, att under det de öfriga ståndens riksdagsmän åtminstone synas bjuda till att på sitt sätt följa med ärendenas gång och troget bevista öfverläggningarna, gezom hvilka alltid någon reda och upplysning i sakerna må kunna vinnas, är detta påtagligen icke händelsen med flertalet af ledamöterna i rikets första stånd. Hvilken ringa borgen man på detta si!t har alt landets vigtigaste angelägenheter skola blifva med den grundligaste sakkännedom, den mognaste öfverläggning och den lugnasto oväld till slut befordrade, är icke svårt att föreställa sig. Till en tel, eburu visserligen ganska ofullkomligt, skulle denna bristfällighet kunna ersättas om våra grundlagar lemnade on säkerhet derför, att de allränna ärenderna åtminstone blefve af vederbörande ulskolt mycket väl beredde. Nos händer också det, och det allravä älfar, såsom bekant är, endast ganska sällan hör i verlden. Men alt i hvart utskott till följe af dess grundlagsenammansättning flertalet af leda ter måste s al icke sakkunniga personer, en kunna bestridas. Hvart den allmänna förnuftiga viljan på det sättet skall taga vägen, fordras icke t hufvudbry för att u Det förekomsta man kunde säga om en representation, att den beslutar i saker som den icke förstår. Ar detta icke en felaktighet, så vet jag icke hvad som är felaktigt. Ar det en obetlydlighet, så vet jag icke hvad som betyder något. Det gäller nu att tillse i hvilken vidd högloft. Konstitutionsutskottet uppfattat. denna frå hvad i förevarande memorial finnes til att bereda de öfverklagade olägerheternas afbjelpande. För insigternas räkning har utskottet föreslagit den representerade bildningens inträde i represontationon. Sjelfva den egna åtgärden alt dela representatonen i två halfkamrar, begge med alldeles lika ingredienser på qvintinet, skulle väl ka sin rationella grund på detta håll, ifall den skall bekymra sig om någon sådan. Deremot skall insigten i utskotten icke alltför mycket öfverflöda då dessa väljas af stånden såsom utskoöltet, emot ordförandens mening, föreslagit. En rättelse häruti kan synas lätt nog, men är Kanhända icke så Ito att sonamdrifva com man kunde föreställa g. Det är eget nog att vid begge dessa sista riksdagarna har det varit en opposition, ehuru hvardsra gången af motsatta meningar, som haft beslutande rösten i Konstitutionsutskottet. 41840 rs opposition i Konst.utskottet sörjde ganska väl för att svenska folket skulle kunna utöfva sin sjelfbeskattningsrätt, men har på långt när icke i samma min bekymrat sig om bildningens rätt eller om representanternes förmåga att väl utöfva sin lagstiftningsrätt. 4843 års opposition i KonsUitutionsutskottet har deremot någorlunda så förinstaltat, att särskilda arter af medborgerlig bildring icke må saknas inom representationen; men leremot kan detta utskott sägas nära nog ha allleles bortskänkt folkets rätt att sig beskatta. Jag ipprepar det: om detta papper blefve Sveriges ikes grundlag, så komme folkets beskattningsrätt öga längre fram i verkligheten än på detta paper, men funnes visserligen der qvar liksom de ;ekanta kräftorna som funnos i brefvet. Detta kall visst icke synas vara ett obevist påstående, m man erinrar sig först och främst att, på en inga siffra när, riksförsamlingen skulle bestå f lika många embetsmän som privatmän, deräst alt bland de sednare flere större affärsmän ade särskilda provinsintr ssen, privatbanks-, disont-, kanal-, strömrensnings-, tillinnpningsskors Oo. d. intressen att bevaka, hvarvidj man väl et huru det kan gå: den ene tjenar den andre i ag för att tjenas af honom i morgon tillbaka, ch slutligen har Utskottet, till all osäkerhets undikande, fördelat riksståtens unnoörande nå fara