Aftonbladet – 22 mars 1845, sida 1

VERSIO EE ASA detta är så till vidagodt, som saken derigenom icke mer kan läggas på hyllan, utan något måste i en eller annan riktning göras för att få slut på alltsammans. Det är väl icke utan att man omsider på högsta ort härstädes finner sig smått generad af att man bragt sakerna derhän, ehuru man ännu båller god min. Det har talats om att konungen skulle i och för detta klammeri vila sammankalla: de fyra Ständerförsamlingarne till ett utomordentligt möte i Köpenhamn nu i April, och man har trott sig finna detta rykte bestyrkt deraf, att det kungliga kansliet fått sig ålagdt att till nästa månad inkomma med sin slutliga redaktion af sista Ständer-sessions hemställanden och åtgöranden, något, som eljest icke plägar ske förrän just kort före nästa sessions begynnelse. De som närmare känna personer och förhållanden, tro sig imedlertid veta, att: detta allt blott är en tom demonstration, och att kansliet lika litet skall verkställa dessa nådiga ordres, som det någonsin varit fullt allvar med ett dylikt urtima Ständermöte, om hvars lämplighet i förevarande fall det för öfrigt kan vara tu tal. Föga mindre apokryfiskt låter det, att man på Amalienborg skulle i dessa dagar verkligen tagit elt stort mannamod lill sig och låtit afgå en skrifvelse till Frankfurt med bestämd förklaring, det man önskade at! det tyska förbundet ville en gång för alla låta bli att tala om Slesvig, hvilket vore ätt anse såsom med det egentliga Danmark i alla händel ser införlifvadt, man måtte nu snacka om de tyska Holstein hvad man för öfrigt ville; imed lertid hafva personer ;rån höjden, gått omkrin; och hvViskat andra personer sådant i öronen, na turligtvis under allt sken al hemligbetsfull bög