Aftonbladet – 20 mars 1845, sida 3

gå till 549,693 personer, eller 492,79 af hela den hvita befolkningen. Ett medel sätter oss i tillfälle att kunna göra en någorlunda jemförelse mellan Förs enta Staterna samt England och Wales i detta hänseende, och detta är 4840 års giftermålsregister, som visar, att af mankön 33,63 och af qvinnkön 50,28, eller inalles 41,09 procent af vigde personer varit oförmögna att skrifva annat än bomärke. Jemte underrättelsen om undervisningsverket följer en detaljerad sådan öfver döfstömma, blinda och vansinniga i de särskilda staterna, hvaraf följande är ett sammandrag: Döfstumma . 6,682 hvita. 981 kulörta. Blinda . . 5,0984 o 1,892 Vansinniga . 44,508 5,926 Proportionen af vansinniga till den hvita befolkningen är således 122 procent, och till den kulörta 132 d:o. I England och Wales deremot är den 1335 pro cent, eller 4 af 800. — HvitaA NILENS KÄLLOR. En resande, Anton dAbadie, som länge rest i nordöstra Afrika, skrifver ifrån Adoa, den 47 Okt. följande: Jag kommer nu tillbaka från en resa till Kafa och Yuarea, och har upptäckt källorna till Hvita Nilen. De befinna sig i landet Gumra (Gamor eller Gamru), hvars innebyggare tala ett språk, som liknar det, hvilket talas i landet Kafu, Bergen Bochi höja sig på sidan om källorna, så att man med skäl kan kalla dem för Gamru-bergen. Då nu i arabiska språket Gamr, betyder månen, så förklarar detta bäst det gamla origtigt i omlopp bringade uttrycket Månbergen, som man nu förvisat så ofantligt långt från sitt ursprungliga hemland. Källorna till vestra armen af Abbey och Hvita Nilen äro moras, hvilket bestyrker Ptolomei utsägen. Som jag hade en Docko i min tjenst, kan jag lätt berigtiga det begrepp, som man, förmodligen på grund af ett ställe i Herodotus, gjort sig om detta folk, Min Docko var blott 48 centimer mindre än jag; således väl något kort till växten och undefsätsig, men alldeles icke nägon dvärg. Alla mina försök att få se någon sädan, voro fruktlösa; men nog talar man om att här skall finnas i landet mycket vilda dvärg-elefanter och vilda hästar. ÅAfven har jag sjelf sett en mestiz, blandning af ko och hippopotamus. Som jag likväl icke kunnat taga något exemplar med mig, skall man måhända icke tro mig — Den lycka som den från Tyskland importerade grekiska Antigone ännu gör på Coventgardenteatern, har föranledt Drury-Lanc-teaterns impressario, herr Bunn, att också försöka sig i grekiskan, och detta med Aeschylos Danaider i ballett, hvartill en tysk, herr Schmidt, har skrifvit musiken. Sceneriet och uppställningen äro högst präktiga, och detta skimmer förgyller någorlunda infallets smaklöshet; typ — säger Morning Chronicle — Konnng Danai femtio döttrars ensemble-förmälning med Konungens af Egypten femtio söner har nägot särdeles komiskt med sig, och fullkomligt löjligt är det att se fadren utdela de femtio doikarne till sina döttrar och ha dem att förpligta sig till sina männers mord. Absurditetens glanspunkt är imedlertid, då 49 af de femtio brudarne, med fladdrande här och i deras nattkläder komma indansande med de 49 blodiga dolkarna och framhålla dem till pappas inspektion. Slutligen nedstörtar en stor pelare, som krossar mörderskorna och mordanstiftaren. — På den lilla tealern i Strand gifves en travesterad Antigone, i hvilken hjeltinnan likväl ej begrafyver sin bror, utan i det stället befriar honom från gäldstugan. Farcen, i hvilken Vandenhoff, Macready och OConnell härmas, skall vara högst löjlig.