EGOISTEN. II (EN HÄNDELSE UNDER NAPOLEONS FÄLTTÅG TILL MOSKWA. ÅF WILHELM BLUMENHAGEN. Den rapport, som en kossackofficer nu bringade generalen, satte snart hela husets invånarc i rörelse och verkade på några af desamma likt en från himlen nedfallen åskstråle. I en af byns uslaste hyddor hade soldaternsz funnit en ytterst elegant sadelmundering, söm måste hafva tillhört någon fransk oflicer. Bonden påstod sig hafva funnit den på marken, tillika med den döda hästen. En stund. derefter kom en Baschkir-Pulk tågande efter hufvudkorpsen, och då byn var heit och hållet uppfylld, inqvarterade dessa öknens söner sig på eget bevåg istallet, .som tillhörde ofvannämnde bondgård, hvarest de, på nomadvis, borrade sig djupt in i höet. Men händelsen ville, att de derstädes skulle hitta en kappsäck, hvilken, enligt de derpå befin!liga spännena, måste hafva tillhört den döda hästens sadelmundering. Kossackofliceren trodde sig genast vara på spåren af ett lönmord, som bendfolket skulle hafva begått på den förnäme franske fienden, och i det ridderliga ädelmod, som hos naturens barn så ofta paras m-d vildbeten, lät han binda bonden och hans dotter och föra dem, tillika med sakerna, till generalen. Huru förskräckta blefvo icke Laura, Pietro och det hedervärda äkta paret, då de uti fångarne igenkände fader Schlick och hans Gertrud, och då de förnummo att flickan, under det med henne anställda förhöret, hade anfört den saga, ) Se ,Artonbl. Je 60, 61, 62, 63 och 63.