Aftonbladet – 20 mars 1845, sida 1

ske, derom måse man tala med sans och öfverläggning, ty icke genom något onödigt ordsvall och en vrede utan grund kommer man till ett förnuftigt resultat. För en qvinna är det den bedröfligaste anblick alt se den man, som hon älskar, så beit oc hållet afkläda sig all manligbet. Herr von Reek förstummades, sammanbet sira lipnar, gick af och an i rummet och vexlade högst besynnerliga blickar med den gamle Pietro. — Ja, yttrade han plötsligt i en alldeles förändrad ton, du är en skarp, men sann kritikus, Antonia. Dock, du bar rätt: den kinkiga omständigheten fordrar ett raskt medel och en kall öfverläggning. Att uttransportera den giftiga skatlen, vore kanhända icke så rådligt, då de nordiska vakterna springa af och an häromkrirg både natt och daz. Se efter i vinkällaren, Pietro, kanske torde der finnas något passande gömställe för honom. I morgon! sade generalen. En förbannadt illparrigt-vänskaplig tonvigt lade han på detta i morgon. -Fvåd som skall ske, måste: ske i nalt, och Antonia — du skall få röna att jag ir en man, en man, som förmår att beskydda miz self och de mina mot hvarje påkommande olyckshändelse och öfverhängande fara. Han lemnade rummet, åtlötd af Pietro. Men Lavra ilade upp ur sin vrå, med dödlsblekt och af fruktan vanstäldt ansigte och kastade siz som en jagad hind, till Antonias bröst. Denna sök!e lugna benne, så godt sig göra lät; men den egentiga orsaken til hennes exalterade tillstånd förmådde hon gock icke utforska. (Forts, följer.)