Aftonbladet – 20 mars 1845, sida 1

att han var svårt blesserad och att han lofvat af hemta kappsäcken. — Dock, du behöfver iek se så förstörd ut, Aleibiades: — tillade den gamle seneralen vänligt, i det ban tryckte adelsmannen: hand. — Huru skulle det väl: falla mig in at misstänka ditt hus? Du är ailtför slug och för sigtig, känner verlden och kriget alltför väl oci — förlåt mig detta tillägg — är alltför rädd om lig sjelf och skulle aldrig kunna till den grac emna din egen fördel och säkerhet ur sigte, för ut till en fremlings förmån sätta hela din let nadslycka på ett sådant hazardspel. — Du känner mig, Paul, nästan likaväl som lu känner dig sjelf, svarade hr von Reek, i de van med en hastig, nästan krampaktig handtryckNing besvarade den gamle vännens. Om der besynnerliga händelsen upprör mig, tillade han så är det blott af deltagande. Det stackars anlagade bondfolket har hos mig ofta arbetat för lagspenning; jag känner dem och vet alt de äre eskedligamenniskor. Men om också någon anan af byns innevånare hade af medlidande, e!le; örförd af gyllene löften, hållit flyktingen dold, å skulle jag i alla fall tycka synd om de stackarne. Milt hus må gerna genomsökas; gamle ietro skall få hopsamla alla nycklarne och föra lig öfverallt. — Jag har mitt qvarter här och under mina son kan intet underslef ske, svarade generalen. Ielsa dina fruntimmer från mig och säg, alt gejiomletandet af deras. enskitda rum skall försiggå ned den största grannlagenhet, 1 dag skall jag ita genomsöka byn; i morgon kommer ordninen till ditt hus. — Hör du det, min vän Alciads — i morgon.