Aftonbladet – 20 mars 1845, sida 1

som Alessandro lärt henne, och att hon, då generalen sjelf förhörde Iienne, började samma fabelaktiga berättelse, och dervid trasslade in sig så, att kappsäcken och sadeltyget alldeles icke passade till berättelsen, då de fingo veta att hon, skrämd af generalens dunderord, hade bekännt större delen af sanningen, till och med omnämnt aftalet om kappsäckens afhemtning, ja — slutligen hade hon tillstått, att hon ledsagat flyktingen på vägen till herregården. Generalen lät återföra bondfolket till deras koja och der strängt bevaka dem, men i nästa ögonblick lät han kalla hr von Reek upp på sin kammare. Med inre bäfvan afhörde denne, som redan blifvit af Pietro underrättad om hvad som förefallit, krigsmannens omständliga berättelse, och måste göra verkligt våld på sig, för alt Synas lugn och visa sig alldeles okunnig om hela saken. — Den som hemligt förborgar en fiende, hvilken kan bli en spion på oss, eller som i armöens rygg skulle kunna anstifta någon fara, är mer all anse som vår fiende, än den som öppet möier oss på fältet, med vapen i hand. Den som döljer en flykting är i alla hänseenden förfallen under krigsrälten och hans straff är oundvikligt; ty det gäller hela fälttågets lyckliga eller olycklisa utgång, och en till utseendet alltför ringa omständighet kan ofta kasta en ganska betydande tyngd i den ena celler andra vigtskålen. Så slutade Solemka sitt tal under häftiga åtbörder. Efter ett ögonblicks paus fortfor han: — Jag blir nödsakad att genomsöka hela byn, ditt hus icke undantaget. Långt härifrån har den flyende icke kunnat komma. Flickan nämnde