— Jag tror, jag tror hvad du säger, sade ryssen, skrattande. — Sådana som du äro alltför oanvändbara vid konspirationer och dylika halsbrytande företag. Du har alltid älskat dig sjelf, framför allt, och egoisterne ha alltid varit de fredligaste och lugnaste medborgare, så vida man ej fått det infallet att fråntaga dem deras soppskål och deras mjuka bädd, eller rispa deras skinn aldrig så litet. Herr von Reek, som af vinet blifvit lika så upphetsad som hans gäst, gjorde min af att med mera allvar, än som tillbörligt var, besvara detta skarpa spe; men 1 detsamma inträdde någon, som kallade generalen ut, i och för tjensten, och Solemka steg tungt upp af stolen, slog sin värd hårdt på axeln och sade, godmodigt: — Tag. icke så illa vid dig, du lycklige Alcibiades! Du kan nu hålla din siesta hos din trogna Aspasia; mig plågar tjensten, så att jag kan bli både galen och ledbruten. Tack nu för hederlig undfägnad och för denna minnesstund! I afton skola vi vidare språka om strada felice och om Fioretta. Han gick, och hr von Reek blef i djupa tankar qvarsittande vid det toma bordet. i (Forts. följer.) —t — — EN JAMANDE BRANDVAKT. En katta räddade Potsdam frän eldsvåda, natten till den 4 dennes. I andra våningen af ett hus hade man sent om aftonen tändt en stor torf-eld under en inmurad tvättkittel, hvarefter samtlige husfolket gått till -hvila. Frampå natten väcktes en nära intill tvättstugan sofvande piga genom husets katt, hvilken satte ste på hennes hufvud och jamade så häftigt, att hon började slå omkring sig, för att Slippa den störande påhelsningen. Men med detsamma vaknade hon och ;märkte nu ett qväfvande brandos; hon stiger upp och hastar i tvättstugan, en del af golfvet der var i brand. Genom skyndsamma eldsläckningsanstalter afvärjdes den-af katten förkunnade faran.