den fått uppbära. Att Hans Jansson i den statsutskottliga landshöfdingefrågan hade kunnat och bordt handla annorlunda, medgifve vi gerna, äfvensom att han i fråga om riksdagens prolongation icke skulle hafva gifvit den tydning åt grundlagen, som han gjorde; men dessa inkonseqvenser äro, i vår tanka, icke af en sådan betydenhet, att man för deras begående kan beskylla honom för att hafva ombytt tänkeoch handlingssätt. — Hans Jansson kan icke vara fritagen från menskliga fel och svagheter mera, än någon annan. Vore han det, så hade han fullgiltiga anspråk på att vara något mera, än talman för svenska bondeståndet vid 1844—43 års pohlska riksdag. — Hvad insändarens uppgifter, rörande de andre af honom namngifne ledamöterna af Bondeständet, beträffar, så öfverensstämma de i allmänhet med vår korrespondents, och vi hafve till följd deraf icke något skäl att draga deras sanningsenlighet i tvifvel. Det skall blifva rätt intressant att få se de kommentarier, hvilka han (korrespondenten), som kan se sakerna på närmare håll, utan tvifvel kommer att göra öfver bemälte uppgifter. Skulle, emot vår förmodan, alla de af insändaren framkastade beskyllningarne visa sig vara grundade på sanning och rätt, så skall ingen benägnare än vi erkänna, att vi hafve haft orätt i att misskänna honom. Han är oss då, antingen han bibehåller sin anonymitet, eller skriftligen sub rosa silentii för OSS Yppar silt namn, en välkommen vän, hvars vinkar och upplysningar vi, så som sig bör, skole veta värdera. äAlit för det allmänna bästa! är vår lösen. År den äfven hans, så hafve vi säkerligen icke i dag, på sätt ske kan, samspråkat med hvarandra för första och sista gången. En hvar kan nu af ofvanstående sjelf sluta till huruvida vi bedömt Handelstidningen för strängt. Redaktionen har visserligen sjelf yttrat sin misstanka om, att en konservatif orm lurade under artikeln, men det bindrar den icke att å andra sidan ändå sätta i fråga, om icke de anfallne ledamöterne i ståndet kunna hafva betett sig så; som artikelförfattaren uppgifver. Och på hvad slags auktoritet lyssnar H. T. till denna misstanka, utan vidare undersökning? Jo, på en fullkomligt onamngifven och okänd insändares. Detta torde vara nog för att göra sig .ett begrepp om saken. Artikeln syftade att nedsätta personer af mångårigt bepröfvade, fasta och fosterländska tänkesätt, och likväl behöfves det icke mer, än att en namrlös maskerad angifvare, blottad på alla bevis, framträder för att säga något ondt om dem, så är hr E—rn genast färdig att sätta i fråga, huruvida icke en Hans Jansson nu på en gång kan hafva blifvit Konungamaktens ödmjuka slaf? Kan man väl åt ett sådant handlingssätt gifva en lindrigare benämning än den af en ytterlig lättrogenhet? PRE SESTSREEEONEI — Den Konrstitutionelle för i går har, i anledning af Aftonbladets uppmaning dagen förut, förklarat att han ämnar med Bondeståndets protokoller styrka sig hafva haft rätt i sina af oss citerade tillvitelser mot åtskillige ledamöter af Bondeståndet. Vi emotse följaktligen med en viss nyfikenhet nästföljande numror, erinrande blott, på det Den Konstitutionelle ej må besvär ras med ytterligare påminnelser från Aftonbladets sida, om nödvändigheten att genomläsa sina egna i Aftonbladets måndagsnummer citerade uttryck och besinna hvad de innebära, samt med ens försöka att styrka de anklagelser som dessa innebära. Vi anse oss föranlåtne att framställa denna anmärkning derföre, att Den Konst., att döma af ett uttryck i dess gårdagsnummer, tyckes vilja identifiera sina utfall med oppositionen i Bondeståndet, och urskulda sig med den förklaringen, att sistnämnde opposition är ren. Det sednare hafve vi nemligen ingalunda betviflat, hvad de flesta ledamöterne af den fraktionen angår, hvarföre också Aftonbladet icke ställt dem i någon ofördelaktig dager; men å andra sidan hafve vi också ingalunda förmärkt dem behandla och stämpla sina medbröder inom ståndet, om en eller annan någon gång med dem varit af olika tanka, med sådana tillmälen som Den Konstitutionelle nyttjat. I afseende på den beskrifning Den Konst. gifvit om scenen i Bondeståndet före talmannens afresa, och hvars såvande syftning var så otvetydig, fägnar det Öss, att Den Konst. i gårdagsbladet till en stor del återtagit hvad som egentligen gaf den förhatliga färgen åt hans första berättelse. Det är dock något. Imedlertid säger han att väl tio personer på tillfrågan förklarat, att han i den första berättelsen icke begålt något misstag. Hvilka äro då dessa tio personer? Han kan icke åtminstone få hälften af dem att med sina namn underteckna den förmenta bekräftelsen. Ty vi kunne upplysningsvis nämna att å minstone 20 ledamöter af sjeliva ståndet för oss förklarat, a!t berättelsen var osann.