beträffar, har Fortuna icke varit mig gunstig med detta välljudande namn. Vid Austerlitz träffades jag af en kula och blef tillfångatagen. Vid Mosaisk höggo Murats förtviflade ryttare mig sönder och samman, och det midt under mitt segertåg, så alt man länge hade stor möda att ånyo sammanflicka mig till en någorlunda menniskolik varelse; och till lön för min utståndna smärta kommenderar jag nu, knappast tillfrisknad, denna reserykorps, och under det att en lyckligare än jag torde ha den lyckan att till sitt ryktes förevisande få med egen hand kasta verldseröfraren af hästen, måste jag åtnöja mig alt medelst kantschun tämja dessa vilda tartarhorder. — Dröm icke så der svart, Paul, inföll den tyske adelsmannen, spefullt. Den, som du skulle vilja störta, är skottfri. Ifonom fångar ingen, hvarken du eller en lyckligare, Austerlitz sol kan fördunklas, men aldrig gå ned. : — Aj! aj! ropade generalen och häftade en vred, genomträngande blick på tysken, som deraf förskräcktes. Så kan en tysk man tala om sitt folks förstörare! Hör på du; nu först kommer jag ihåg att jag i Mähren hörde omtalas en herr von Grilling; man påstod ait han, i och för sin tillgifvenhet för den franske kejsarn, måst vända ryggen åt de österrikiska staterna. Hur heter du egentligen till farsnamnet, Grilling eller Reek? — Den gamle vännen måste dock. veta hvilketdera, som är ansigte eller mask på kamraten. — Grilling hette min far. Reek är namnet på min möderneslägt; svarade tysken, med fördystrade anletsdrag. — En ungdomlig obetänksamhet, som icke ens lönar mödan att omtala, invecklade mig i den der historien, som verldens sqvallersjuka sedermera utskrikit såsom högst vigtig. — Hade något högförräderi varit med i spelet, så skulle man väl icke förunnat mig tid atl förvandla min egendom i penningar och makligt begifva mig till ett annat land, der jag bättre kunde trifvas.